Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver gulduret, som hon bar på sig, ty han talade
genast derom på ett sätt, som skrämde mig.
"Jag lade mig ned och låtsade sofva, men jag
såg, att min mor och Andrew samtalade mycket ifrigt,
ehuru så tyst att jag icke kunde redigt uppfatta
deras ord, förrän Andrew något höjde rösten och sade
häftigt:
"Det är mycket bättre att lemna honom qvar...
den fega krukan gör ingen nytta, tvärtom."
"Men om han stannar här, så skall man förundra
sig öfver, att vi icke äro med honom, när man sett
oss komma hit tillsammans," sade min mor i samma ton.
"I detsamma ropade de åt mig att följa med, och
begåfvo sig skyndsamt upp på vägen tillbaka till
Launceston. Jag frågade, hvarför vi gingo tillbaka
igen, men man svarade icke, utan tillsade mig endast
att skynda, hvilket icke var så lätt, då jag hade en
liten marionett-teater att bära och dessutom var mycket
trött och redan beredt mig på att få stanna vid krogen
öfver natten.
"Ehuru jag icke hört, hvarom Andrew talat vid
min mor, fruktade jag likväl, att de hade något ondt
i sinnet emot den unga flickan, och då vi gått ett
stycke och slutligen sågo henne framför oss på vägen,
blef jag så förskräckt och bedröfvad, att benen icke
ville bära mig längre och jag stannade orörlig.
"I detsamma vände Andrew sig om och tillsade
mig, att jag kunde gå in i skogen och vänta så länge,
och strax derefter påskyndade de båda sina steg, så
att de kommo i jembredd med flickan, som börjat gå
mycket fort, då hon fick se oss bakom sig på
landsvägen.
"Jag gjorde, som han sagt, glad att komma undan,
men aflägsnade mig icke längre ifrån vägen, än att jag
kunde se dem ett par minuter gå bredvid henne.
"De sade troligen någonting, som ännu mera
skrämde henne, ty jag såg henne hastigt kasta sig åt
sidan och börja springa, då Andrew ville fatta henne
i armen. Vägen krökte sig nu, så att jag såg ingenting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
