Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Jag hade en dunkel föreställning om, att de
zigenare, som hålla sig tillsammans, hafva en chef och
sina egna lagar och seder, hvarefter de lefva, anse sig
stå vida öfver dem, hvilka liksom vi voro ensamma
och öfvergifna, och det var troligen derför, som min
mor icke ville närma sig dem, liksom jag förmodar,
att om hon kunnat undkomma Andrew, hon helst
skulle velat vara alldeles ensam.
"En stund derefter lyste deras eld genom dimman,
de hade lägrat sig för natten på något afstånd ifrån
oss, deras två små lurfviga hästar spändes från vagnen,
der barnen åkte, och jag kunde otydligt höra deras
skratt och utrop, och klingandet af de små klockorna,
som voro fästa på en rem omkring halsen på den
magra, fläckiga åsnan, hvilken bar deras packning.
"Min mor hade lindat kappan omkring hufvudet
och lagt sig ned igen, men jag hörde, att hon suckade
tungt och hela hennes kropp skakade som af
våldsamma snyftningar. Kanhända mindes hon sin första
ungdom och den mördade mannen i Bakónyskogen,
jag vet det icke, men så länge jag var vaken, hörde
jag dessa suckar, och det var kanhända denna
otydliga föreställning, som var orsaken till, att minnet
eller drömmen äfven för mig återförde en del af den
scen jag der sett.
"Jag hade sofvit länge, då jag tyckte mig vakna
vid ett halfqväft utrop. Jag vet emellertid icke, om
jag verkligen var vaken eller ännu drömde. Då man
sofver i mossan under dimmans fuktiga täcke, äro
sömn och vaka så förblandade, att man icke rätt vet,
hvilka af de bilder, man ser tåga förbi i dunklet,
äro inbillningens eller verklighetens. Jag tyckte mig
emellertid, då jag blickade upp, se samme man, hvilken
jag i min första barndom sett falla, träffad af min
mors dolk, nu stå lefvande bredvid henne i den bleka
otydliga morgongryningen, och nu, liksom då, kysste
hon hans händer och kläder under tårar. Jag ville
vakna och resa mig upp för att öfvertyga mig om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
