- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
595

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hållit ditt löfte, Harwey, att förespå mitt nederlag, du
gaf mig ditt hedersord derpå?"

"Ja, min stackars Cameron, jag har verkligen gjort
det, du skall utan tvifvel erfara verkan deraf."

"Godt! Låt oss då icke tvista mer om denna sak,
visa mig vägen nu genast, kom!"

De båda unga männen trängde sig fram genom
mängden och passerade genom salongen, gingo genom
några rum, der endast ett dussin gamla herrar voro
placerade vid ett par spelbord, och inkommo i ett
kabinett, der ingen menniska fanns och hvars dörr var
till hälften igenskjuten.

Harwey pekade på en annan dörr i fonden, som
var betäckt endast af en tjock gardin af damast, och
sade sakta:

"Jag behöfver icke bedja dig vara försigtig, och
icke alldeles glömma tiden, ty jag vet, att Arabella är
klok och lugn."

Kaptenen aflägsnade sig, och det bittra leende,
som krusade hans läppar vid de sista orden, tydde
på att han talade af någon egen obehaglig erfarenhet.

Astleys hjerta klappade hårdt, det var i Arabellas
egen lilla salong han nu befann sig.

Tvenne vaxljus upplyste matt detta rum, der allt
påminde om den sköna qvinnan, som älskade honom.
Han vågade knappast andas, han såg sig rädd
omkring; der låg en schal kastad öfver en stolskarm, en
uppslagen bok på det lilla bordet af rosenträd, några
vissnade blommor der bredvid, en näsduk nedfallen på
mattan och hennes zittra i ett hörn, och af alla dessa
småsaker sökte Astley gissa till hennes lynne, hennes
hemliga tankar, hennes sysselsättning i ensamheten,
hennes vanor och tycken. Ack, dessa qvinner hafva
hvarken tycken eller vanor eller ensamhet, de
tillhöra den glittrande, ytliga, pratande och dansande
verld der modet är en våldsherre och föreskrifver allt!

Tio minuter hade förgått. Astley hörde endast
då och då det orediga sorlet ifrån de andra rummen,
några korta och högljudda utrop ifrån de spelande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0597.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free