- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
601

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Vi äro då skilda... Är detta ert beslut, ert
sista ord?" sade Astley med smärtsam och bitter
förvåning.

Hon förde näsduken till sin fuktiga panna och
sina torra och brinnande ögon med en jakande böjning
på hufvudet, men yttrade icke ett ord.

Harm och förödmjukelse, smärta och saknad stredo
i Astleys själ, han stod qvar en sekund, och,
vändande sig om för att gå, sade han långsamt:

"Farväl då, mrs Fulton! Farväl!"

En våldsam konvulsiviskt snyftning, utan tårar, ett
slags halfqväfdt rop, var Arabellas enda svar, hon
tryckte den hopkramade näsduken hårdt emot sina
läppar, liksom för att hindra dem att uttala en
återkallelse, och sjönk hälft vanmäktig ned emot kuddarne
bakom henne, öfverväldigad af smärtan att för alltid
hafva visat ifrån sig en sällhet, som hon i detta
ögonblick kanhända skulle kunnat köpa med sitt lif, men
icke med en "mesallians".

Dörrgardinen föll ned, Astley var försvunnen, och
i samma ögonblick tittade kammarjungfrun in ifrån
sängkammardörren på andra sidan och sade brådskande:

"Är ni här, mrs? Man söker er, dansen skulle
begynna, och lady Hamilton ber er komma genast."

Arabella reste sig upp, gick fram till spegeln,
arrangerade sitt hår och uttrycket i sitt ansigte, som
sqvallrade om den sinnesrörelse, hon nyss känt,
jemkade schärpet omkring lifvet, fäste en blomma, som
lossnat derifrån, och var nu åter i ordning för detta
lysande skenlif, som hon föredragit framför kärlekens
lycka, och hvarifrån hon deserterat några minuter.

Ja, endast tjugo minuter, ty nu slog den lilla
bordstudsaren tolf; men dessa tjugo minuter innefattade
likväl ett outplånligt minne i det enformiga, själslösa
och negativa lif, som den arma, tillkonstlade qvinnan
icke haft mod att afsäga sig.

Var väl detta minne blandadt med ånger?
Uppfattningen, åskådningssättet är så mångfaldigt och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0603.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free