- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
604

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Åh, här är väl sällan tyst, på ett sådant här
ställe förstås," svarade Blake grinande, "men nu var
det en galen qvinna, som annars är mycket fredlig och
from, och derför får gå lös och förrätta allehanda
småsysslor, men så snart klockan ringer blir hon alldeles
vild; hon tror, att man kommer för att hemta henne
härifrån och hon måste alltid stängas in, så fort någon
främmande kommer."

"Hvar är föreståndaren?" återtog Wehler, som
såg sig omkring på den smutsiga och dystra gården,
hvars höga murar voro mögliga och svartnade, och
hvars alla hörn voro uppfylda af gamla sönderfallna
tunnor, sophögar, trasor och skräp af alla slag.

"Föreståndaren är icke hemma, han har gått in
till staden, men här kommer mrs Blake, min hustru,
som är första vaktqvinnan, och hon skall gifva er
besked om den ni söker."

En stor och axelbred qvinna, föga behagligare
än hennes man, och med en uppsyn som tycktes kunna
förjaga den skymt af vett och förstånd, som ännu fanna
qvar hos hennes patienter, kom emot dem. Hon höll
en nyckelknippa i ena handen, en rotting under armen
och en lykta i den andra handen.

Mannen sade henne de främmandes önskan och
hennes surmulna och argsinta utseende uppklarnade
endast helt obetydligt, då Wehler stack ett silfvermynt
i hennes hand och bad henne föra dem till den qvinna,
hvarom Tipps talat.

"Det var nummer elfva, tror jag, i vestra
korridoren, eller huru?"

"Ja, jag tror, jag vill minnas det, hon hade visst
det numret," sade Tipps, men ryggade i detsamma
baklänges, ty en skur af söndersmulad halm och små
trasor föll öfver hans hufvud, på samma gång ett
ohyggligt grinande ansigte syntes innanför gallret af
en glugg i väggen uppöfver honom, och ett gällt och
hemskt skratt skållade derifrån.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0606.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free