Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
talat," sade advokaten helt och hållet ignorerande
att det var Meyerkopfs mor, hvarom han talade.
Denne syntes emellertid icke mycket upprörd af
saken, han nickade blott vid åsynen af de saker Wehler
visade honom, närmade sig hastigt den döda och
stannade utan någon synbar rysning öfver detta hemska
och smärtsamma återfinnande, framför den eländiga
bädd, der den döda hvilade.
Han lutade sig ned, granskande dessa
oigenkänneliga drag, som en gång tillhört en ung och vacker
qvinna, vek undan hennes gamla tröja och fäste sina
blickar skarpt och länge på venstra sidan af hennes
bröst, der några svartblå hieroglyfiska tecken voro
tatuerade i den torra och skrumpna huden,
"Ja, det är hon, det är Hezra, jag igenkänner
dessa bokstäfver, det är namnet Samu, hennes mans
namn, som hon bar på bröstet," sade Meyerkopf,
görande några korstecken öfver den dödas ansigte,
antingen såsom ett bevis på sin katolska tro, eller
såsom en gärd af sonlig ömhet, och vände sig sedan
till mrs Blake, för att öfverenskomma om en anständig
begrafning.
Han upptog sin plånbok och vände ett par gånger
på en fempundsnot, men finnande summan allt för stor,
lemnade han henne slutligen några silfvermynt, hvilka
hon, mumlande och troligen i beslut att aldrig använda
för det afsedda ändamålet, mottog.
"Nåväl, allt är då klart, det var visserligen en
otur att qvinnan skulle vara död, just då vi efter så
långt sökande ändtligen finna henne, men man får i
alla händelser vara nöjd att hafva funnit dessa bevis
för vår sak," sade Wehler belåten och gick ut åt
korridoren, under det mrs Blake med häftighet slog
igen dörren till den lilla mörka cellen, som inneslöt
qvarlefvorna af den arma varelse, hvars enda
igenkänningstecken var det groteska och vilda beviset på
hennes ungdomskärlek, namnet på hennes älskare,
inbrändt öfver hennes hjerta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
