Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
der borta vid fläderbusken. Du dröjde der flera minuter,
och det tycktes, som om du sökte något i jorden.
"Emellertid hade jag icke tid att undersöka stället,
ty då du reste dig upp, tog du hastigt vägen tillbaka
åt staden.
"Jag höll mig alltjemt tillräckligt nära, för att
icke förlora dig ur sigte; du vände dig aldrig om och
tycktes icke frukta någon upptäckt eller misstänka
någon spion utom dina egna rum. Och om också
någon skulle hafva sett dig, så var ingen anledning
att fästa uppmärksamhet vid din person, ty du gick
fort, men lugnt och säkert, som en vaken.
"När du återkommit till torget och ifrån det
gamla valnötsträdet, som står vid hörnet, kommit upp
på det närmaste taket igen, skyndade jag springande
i förväg till hotellet, hvars portnyckel jag hade, för
att möjligen hinna in i rummen före dig.
"Det lyckades också. Jag hade nyss hunnit lägga
mig ned på min säng och kasta täcket öfver mig, då
jag såg dig återkomma genom fönstret, så stilla och
ljudlöst, att jag icke mer undrar öfver att icke hafva
vaknat deraf.
"Emellertid lade du dig icke genast, du gick fram
till skrifbordet, och då du der icke tycktes finna hvad
du sökte, lutade du dig ned emot golfvet, och slutligen
lyckades du i en ficka af din rock, som låg vid sängen,
finna en bit papper, gick dermed tillbaka till bordet,
doppade en penna och skref i mörkret dessa löjliga
ord, som under mer än tvenne år väckt så mycket
grubbel i ditt sinne och så många sällsamma gissningar
både hos mig och dig.
"Jag kunde naturligtvis icke se detta tydligt, men
jag hörde raspandet af pennan och det lätta bullret,
då du afref papperslappen, och strax derefter såg jag
dig helt stilla och sakta sjunka ned i din säng, sedan
du hängt kappan tillbaka på väggen.
"Jag låg vaken ännu, jag kunde icke somna och
lyssnade till de allt djupare och lugnare andedrag, som
bevisade, att du nu sof en naturlig sömn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
