Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undkommit denna makt, att du är botad. Du har
icke under hela denna tid gått i sömnen. Då jag
reste, vågade jag försöket att högtidligt försäkra dig
derom, öfvertygad att tron på din räddning skulle vara
det säkraste botemedlet för din sjukdom i det stadium,
hvari den då befann sig.
"Det har lyckats. Jag återser dig frisk och lugn,
och om du vill se beviset på dina egna nattliga
utflygter, så gå dit bort och undersök hålan vid muren,
och du skall säkert finna det gamla skrinet, som jag
icke ville borttaga ifrån det gömställe du sjelf valt
derför."
Utan att yttra ett ord sprang Malkolm upp, och
Alf följde honom till det anvisade stället, under det
Sara satt qvar med händerna hopknäppta i knäet och
hufvudet nedlutadt emot bröstet, ännu osäker om
utgången af detta uppträde och hälft ångrande och blyg
öfver den trohet hon visat.
Då man hade någon anledning att granska detta
ställe, fann man snart en flat, lös sten dold af gräset,
som långt och halfvissnadt växte deromkring, och det
gula löfvet, som höstvinden nedskakat ifrån den stora
fläderbusken, hvars grenar lågo deröfver.
"Stenen var temligen lätt att borttaga, och då
Malkolm och Alf undersökte gropen derunder, funno
de verkligen det försvunna schatullet ännu qvar.
"Anser du dig ännu öfverbevisad?" sade Alf
triumferande, då Malkolm framdrog den saknade
klenoden, som han gömt äfven för sig sjelf.
"Det är då sannt... Jag har då verkligen gått i,
sömnen," sade Malkolm tankfullt och långsamt, då de
återvände.
"Ja, och om du ännu icke skulle fullkomligt vara
fri från denna sjukdom, så är jag säker, att din hustru
nog skall kunna bota dig derför."
"Sara, kan du förlåta och ännu älska den, som
lidit så mycket, och som aldrig kunnat glömma dig,
ehuru han ansåg dig för falsk och lättsinnig?" sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
