Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Malkolm bedjande, och kastade sig ned för den unga
flickans fötter.
Hon lindade armarna om hans hals utan att svara,
och Malkolm sköt sakta den återfunna ringen på hennes
finger, förnyande den trolofning som sömngångaren ingått.
Alf vände sig bort och gick sin väg utan att märkas.
Det är en stackars "Wohlthäters" vanliga lott.
Då de återkommo till hotellet, mötte dem Johan
i förstugan; han bar en gammal hvit peruk af lamskinn
i handen och sade skrattande, vänd till Malkolm:
"Kan herr baron tänka sig så löjligt, att skräddaren
som skulle ändra en ytterrock, hvilken jag fick i
fjol af baron och som jag lemnat qvar här, har mellan
fodret funnit den här gamla peruken nedfallen ifrån
någon af fickorna."
"Jag ger mig fan på, att det är den fördömda
peruken, som försvann på maskeraden," utropade
Malkolm, tagande ett steg baklänges med en komisk
förskräckelse.
"Det är ganska troligt," inföll Alf småleende. Någon
af vaktmästarne har hittat den på balen och stoppat den
i den första rock han fått tag uti, och kanske har du
haft någon oredig kunskap derom; under din sjukdom
och din yrsel har detta minne framträdt och sedan
ständigt under din sömn bibehållits."
"Men, Alf, medgif emellertid, att ingenting är
mera hemskt och oförklarligt än drömmar och somnambulism.
Denna gåtfulla varelse, som tänker och handlar
oberoende af oss sjelfva, som styres af en vilja, som
icke är vår egen, ett tillstånd, der anden är borta,
men lifvet är qvar, en vålnad af oss sjelfva, hvilken
delvis behållit våra minnen och intryck, men förlorat
våra känslor, för att liksom karrikera sig sjelf ... de
äro förfärliga dessa fenomener, så länge vi icke kunna
förklara dem, och tron på ett fiendtligt andeväsende,
som under vår sömn bemäktigar sig vår kropp för sina
af grundskonster, skulle verkligen återkomma, om jag
icke nu vore allt för lycklig för att mera kunna
tänka derpå."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
