- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjette delen. Moderna typer. /
14

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den lilla ångbåten från Haparanda, som nyss
kommit ned till fartyget, återvände nu uppåt viken,
medförande trenne personer, en elegant handelsexpedit,
en gammal trävaruhandlare i vargskinnspels och en
smalbent engelsman, klädd i sommarbyxor och plaid,
med en kikare, så stor som en anjoviskagge, hängande
i en rem öfver axeln, och en paraply med åskledare
och dubbla fiskben.

Den fjerde och sista af Avasaxas passagerare var
ett fruntimmer, som stod qvar ensam på däcket, lutadt
emot relingen.

Denna qvinna var lång och smärt, mycket ung
och mycket vacker, men som hon nu stod der, insvept
i sin kappa och med ängslig ifver fasthållande sin
lilla nattsäck i handen, under det hennes mörkblå
ögon, oroligt och liksom sökande, hvilade på den motsatta finska stranden, skulle man hvarken tänkt på
hennes ungdom eller skönhet, ty detta bleka, beslutsamma och tankfulla ansigte påminde allt för mycket
om det hemlighetsfulla och retande korsomslaget på
en förseglad bok, för att låta någon annan känsla än
nyfikenheten blifva rådande.

Hon hade slagit åt sidan det långa svarta floret
på sin hatt och ansträngde sig, som det tycktes, att
på den ödsliga och aflägsna stranden finna en punkt,
på hvilken hennes irrande blickar kunde hvila.

Några fiskmåsar flögo skrikande öfver vattnet,
som mörknade allt mera, under det himlens rosenfärg
öfvergick till blekgrönt och hela kusten liknade en
formation af jernslagg. På heden syntes några rörliga
svarta punkter, det var kossackernas i Torneå små
magra hästar, betande mellan dvergbjörkarnas och
tallarnas mariga buskar.

Med ens flög en sällsam ljusning öfver qvinnans
spända och uppmärksamma drag, ty en smal rökpelare
höjde sig ifrån finska stranden upp emot himlen och
strax derefter glimmade i den ännu ljusa qvällen
skenet af en eld, eller kanske endast en brinnande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/6/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free