Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan att bry sig om den obanade och mödosamma stig,
hvilken knappt mellan stenarna lemnade rum för hennes
små fötter, och stannade först, då ljudet af årslag
nådde hennes lyssnande öra.
Några minuter derefter såg hon en båt nalkas;
det var en af dessa snipor eller platta och långsmala
fiskarbåtar, som man använder vid lax- och sikfisket
i elfven, och hvilken i detsamma sköt upp på den
långgrunda stranden så godt som framför henne.
En kort och bredaxlad karl, klädd i ett slags
lufva eller mössa af brunt läder, och en tröja af
fårskinn, hoppade ur båten, tog den för finnarne
oumbärliga korta pipan, som han höll mellan tänderna,
ur munnen, och mumlade några obegripliga ord, hvilka
den främmande qvinnan icke förstod.
"Är ni fiskaren Juha Olhoja, som man skickat
emot mig?" sade hon, betraktande den skäggige och
smutsige finnen med rädd förvåning, och utan att
fullkomligt kunna beherrska den oro hon tydligen kände.
Mannen, som kanske icke förstod någonting annat
än sitt eget namn, nickade och grinade på ett sätt,
som han ansåg för artigt och inbjudande, drog några
drag ur lerpipan, yttrade åter några ord och pekade
först på båten och sedan åt andra stranden, der nu
åter ett blekt och flämtande eldsken syntes i fjerran.
Qvinnan tycktes fullt tillfreds med dessa tecken,
lyfte upp sin klädning och hoppade utan betänkande
i den rankiga farkosten, som, vaggande af och an, nu
med kraftig arm sköts ut från stranden af Olhoja,
hvilken, stående i akterstäfven, med en enda åra styrde
och rodde den på samma gång.
Vattnet i den halffylda och smutsiga båten gick
högt upp på hennes tunna och fina bottiner af handskskinn,
som snart voro genomvåta, utan att hon tycktes
märka det, och hållande sina kjolar helt mekaniskt
tätt intill sig, stirrade hon ut öfver vattnet, som blef
allt smalare, ju högre upp man kom, och efter en
half timme skrapade båtens botten emot sanden och
stenarna på finska stranden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
