Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kal och öppen och endast en stor sten eller jordkulle
framför henne, betecknade det ställe, der han nyss stått.
Denna kulle var emellertid ingenting annat än
ett finskt pörte eller kåta, under sommaren uppslagen
vid stranden för fisket i elfven, hvilken här uppe var
temligen vattenrik.
Innan hon hunnit fatta någon föreställning härom,
öppnades dörren eller egentligen mattan, som utgjorde
dörr, och ett flammande och klart eldsken lyste emot
henne. Midt i detta sken syntes i detsamma en qvinlig
varelse, som fattade hennes hand och förde henne in
med sig i den rökiga och besynnerliga boningen.
Den finska qvinnan var snyggt, till och med väl
klädd; hennes vackra ögon, fylliga läppar, bruna hy
och tjocka svarta hår, förenade sig att göra hennes
utseende kraftfullt och behagligt, ehuru hon tycktes
vara öfver trettio år och af bestämd likhet med den
gamla fula Olhoja.
"Daria! Daria! Gud vare lof att jag ändtligen
finner dig här!" utropade det främmande fruntimret,
som utmattad sjunkit ned på en träpall vid elden i
kojan och nu lade armarna, med nästan barnslig tillit
och förtjusning, om halsen på Daria, hvilken satt sig
ned på jordgolfvet framför henne.
"Och hvar skulle jag väl vara, om icke här?"
sade finskan dystert, och utan att återgifva smekningen
eller visa samma vänliga förtrolighet, som den
främmande, hvars veka och fina växt, ädla drag och
sorgsna uttryck lifligt kontrasterade emot Darias egen
hårda och kalla min i detta ögonblick.
"Hvar skulle jag väl vara," upprepade denna,
med ett eget tonfall i rösten, "då ni en fin och förnäm
fru kunnat komma ensam på detta sätt..."
"Tyst, tyst Daria!" inföll den unga qvinnan
hviskande, i det blekheten på hennes kind flydde för
en brännande rodnad och hon såg sig rädd omkring i
kojan, der, utom den gamle fiskaren, tvenne små barn
sutto hopkrupna på andra sidan om eldstaden, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
