- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjette delen. Moderna typer. /
25

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DOKTOBNS ED.

25

nästa minut klefvo hennes små fötter, instuckna i de
* ’
grofva skorna, ut i den fuktiga sanden pä strombott-
nen, der h värj e af hennes spår genast fyldes med vat-
ten, och hon närmade sig hastigt den metande engels-
mannen, af hvars hållning man icke kunde märka, om
han sett henne, men hvars första ord deremot visade,
att det var på henne och icke på siklöjorna i clfven
han tänkt,
"Ändtligen kommer ni då, Elisabeth; denna för-
hatliga maskerad började att göra mig vacklande!"
utropade han, nästan högt på fullkomligt god svenska,
kastade metspöet ifrån sig, sköt hatten rätt på hufvu
det och sträckte händerna emot henne.
"Ni glömmer då så lätt ert löfte och er förmenta
tillgifvenhefc, Harvey," svarade qvinnan med låg och
sorgsen röst, i det hon utmattad stödde sig emot stenen,
på hvilken han satt.
"Jag önskade, att jag förtjente denna förebråelse
Jag skulle då icke befinna mig här i en afsigt och på
ett sätt, som jag ogillar," återtog doktor Harvey, ty
det var just han, som, karrikerade alla sina naturliga
egenheter, lyckats med fullkomlig natursanning åter-
gifva bilden af en engelsk turist.
"Se så, vi hafva nu ingen tid till tvister," sade
den unga qvinnan, som doktorn kallat Elisabeth. "Om
ni ångrar er, så res min vän! Gud skall hafva med-
lidande med mig, och jag skall ensam utföra mitt värf."
"Elisabeth, ni vet det nog, jag kan icke lemna er
här. . . Må det gå huru som helst, jag är åtminstone
hos er!" inföll doktorn med en rörelse, som gaf hans an-
sigte ett verkligt behag, oaktadt den vanställande hat
ten och det färgade utbredda skägget.
"Då jag för två år sedan lemnade er." fortfor han
fattande hennes hand med ömhet, "var ni en älskande,
lycklig och hoppfull fästmö, jag bad er dä minnas, att
ni i Edvard Harvey egde en vän, som för er ville
göra, hvad ingen annan skulle vilja."
"Och det är detta löfte jag i min smärta och blyg-
sel har återkallat i ert minne."
Claude Gerard. VI. 2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/6/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free