Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOKTORNS ED.
33
stället af det och tappade bitarne tillika med glasman-
chetten, som gick sönder, ned på golfvet.
Kammarradinnan blef både blek och röd vid för-
f äten att inför en främmande nödgas bevittna, att
hennes dotter var just jemnt lik alla andra unga flickor
af hennes ålder, det vill säga i stånd att begå en oskick-
lighet och tanklöshet, och att till på köpet skratta derat
helt djerft och hjertligt.
Den förskräckta jungfrun sprang ut för att reparera
skadan, och kammarrådinnan öppnade hastigt dörren
till ett kabinett, bad doktorn följa sig och bedyrade
för honom, att det var första gången i hennes lefnad
hon funnit sin Elisabeth visa en dylik tafatthet.
"Hon sköter annars allt med en noggrannhet och
lätthet, som är förvånande/’ tillade den hederliga frun,
hvars röst ännu darrade af vrede och rörelse, "men
doktorn känner henne nästan lika väl som jag sjelf,
och alla loford äro således öfverflödiga, och som jag
vet, att doktorn är vår verkliga vän, så vill jag allra
först för honom omtala en nyhet, som säkert skall
intressera och glädja honom, och som jag i dag tänker
meddela mina församlade vänner.
Kammarrådinnan hade satt sig ned i soffan och
vinkade åt Harvey att taga plats bredvid sig, och
denne, som kände en obehaglig kyla genom hjertat vid
löftet om detta förtroende, såg sig omkring efter Elisa-
beth, i hopp att få en dementi på den aning, som
intog honom.
Den unga flickan hade emellertid försvunnit, och
hennes mor fortfor med vänskaplig och halfhög röst:
"Ni vet, bästa doktor, att Elisabeth tillbragt några
månader hos min kusin, friherrinnan Siebensvans i
Norrland, och under denna tid, ehuru det kanske är
något tidigt, så har hon bortskänkt sitt hjerta."
"Åh, det är icke möjligt!" stammade doktorn blek-
nande, men hejdade sig, och beherrskande sin smärta
och bestörtning, tillade han mumlande: "Det var en,
verklig öfverraskning."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
