Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
MODERNA TYPER.
Elisabeth var uppfostrad i öfverflöd; hon hade
egentligen ingen gradmätare på lyx, men den hon nu
fann i sitt nya hem, förvånade och hänryckte henne
likväl.
Hon beundrade sin mans smak och skönhetssinne
och märkte icke, att det var ingenting nannat än en pro-
benreuters öfvade öga i bedömandet af tyg och schalar,
möbler och lyxartiklar. Hon ansåg hans slöseri som en
nobel frikostighet, föranledd af hans härlek till henne,
då det endast och allenast var högmod och egenkärlek.
Hvar finnes väl också den qvinna vid nitton år,
som icke njuter af prakt och öfverflöd, åtminstone så
länge denna prakt är liksom en glänsande infattning
af kärlekens diamanter? Men Elisabeth var hvarken
nog fåfäng eller nog anspråkslös, att låta sig nöja med
den tomma infattningen, sedan, diamanterna fallit bort.
Det arma barnet anade icke, att hvad hon med
oro efter en mycket kort tid började sakna, hade hon
i sjelfva verket aldrig egt, ty sagan om trollets viss-
nade löf, hvilka gåfvos och mottogos såsom guldmynt,
upprepas i verkligheten beständigt, genom en mycket
naturlig och mycket olycklig namnförvexling.
Huru en ung qvinna så småningom vaknar ur sina
drömmar om en idealisk kärlek, huru hon förvånas
och gråter, förödmjukas, sväljer sina tårar, döljer sin
missräkning och sin smärta, torkar sina rödgråtna ögon
och blickar på de torra löfven, som hon har qvar,
medaljens frånsida, så länge, tills hon äfven der finner
en smula guld att förgylla molnen på sin förmörkade
himmel, är en så vanlig och så ofta upprepad historia,
att ingen kan vilja höra den ännu en gång.
Allt nog, efter blott ett hälft år hade Elisabeth
fått den ledsamma erfarenheten, att den förledande,
fine och elegante Don Juan, kladd i sammetskappa,
puffärmar, plymer och barett, hvilken hon brydd och
småleende afskytt och beundrat på teatern, uppträder
äfven lika genuin till sin natur i sydvest och beckiga
permissioner, i blått lärftskläde och förkylda fingrar, i
hyrd frack och tvättade handskar, mustascher, keppi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
