Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKTONKS ED.
51
parken deromkring ännu bibehöllo sin gröna skrud och
isen icke lagt sig öfver den lilla bäckens glittrande
vågor, som runno derigenom.
Bakom denna park, som ännu endast hade namnet,
och förhoppningen på framtiden att skryta med, vidtog
en diup och vacker skog, kanhända den enda verklighet
och sanning, som fanns i herrar Ehvalds och Katzen-
milchs kombinerade och uppgillrade affär, och genom
denna skog gick den breda och jemna landsvägen.
Det var hit, som Elisabeth stälde sina steg, och
hon kunde aldrig finna en vackrare promenad.
Nöjet att vandra helt ensam är emellertid icke
så stort vid nitton år, och för Elisabeths inbillning
framställde sig dertill oupphörligt hennes man i sällskap
med den koketta guvernanten.
Hon suckade, stannade tankfull och vände snart
om, i synnerhet som skymningen i skogen redan bör-
jade sänka sig.
För att emellertid gifva någon omvexling åt sin
promenad, vek hon af ifrån vägen, gick öfver ett litet
åkerfält och inkom slutligen i en löfhage, som grän-
sade ända till åbrädden och brukets verkstäder.
I begrepp att stiga öfver den gamla mossiga och
skrala gärdesgården till denna hage hejdades hon af
en röst på andra sidan, som hon tyckte sig igenkänna
som Ehvalds.
Förvånad och öfvertygad, att Jion misstog sig, då
hon för nära en timme sedan sett honom resa bort,
stannade hon och lyssnade.
Man talade emellertid mycket lågt, hon ansträngde
sig förgäfves för att förstå något, och först då en
annan helt obekant stämma sade: - "Det måste ske;
jag begär ingenting annat," - kunde hon uppfatta
dessa ord med säkerhet.
I det samma tillkännagåfvo prasslet i buskarna
och ljudet af steg, att man aflägsnade sig från stället,
och då Elisabeth hunnit öfver gärdesgården, fanns ingen
menniska i hagen, så långt man kunde se mellan
löfvet och rishögarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
