Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYPEB.
, ’ "’ ^
Denna lilla händelse var icke af den minsta vigt;
hon hade hört någon af bruksfolket, derom var hon
nu säker, och endast genom den lifliga tanken på sin
man blifvit förledd till ett ögonblicks misstag.
Dessutom hade hon ju aldrig förr hört Ehvalds
röst ega det oroliga, nästan ångestfulla uttryck, som
denna hade haft, oaktadt hon icke kunnat urskilja
de ord den uttalat.
Den väg, som Elisabeth valt, var mycket längre
och obeqvämare än den rätta och vanliga; då hon
återkom hem, var det nästan mörkt, och ensligheten
och tomheten här omkring det stora nya huset, som
från denna sida liknade en j ernvägsstation syntes henne
nedtryckande och ängslig.
Dessa döende nyplanterade träd, denna tomma
löfsal, som icke egde några löf, men med en hög flagg-
stång på taket och denna stora flacka gård syntes
henne främmande och otrefliga; och inkommen i sina
egna rum, fann hon icke ens här någon trygghet och
hemfrid.
Den granna våningen, helt och hållet möblerad
med afseende på fester och främmande, egde icke en
enda vrå för huslig flit, lugn och stilla lycka; den
liknade ett ståtligt hotell, dit man kommit af nödtvång
och hvilket man lemnar så fort som möjligt.
Elisabeth kände allt detta och skyndade sig derför,
att stänga sin sängkammardörr för att derinom åtmin-
stone söka bereda sig liksom ett litet bo, en tillflykt
för de dagar, som Charles blef borta. ^
Här inne hade hon nu setat timme efter timme
vid fönstret, försjunken i tankar, då ljudet af steg och
röster nedifrån gården väckte hennes uppmärksamhet.
Hon öppnade fönstret, men det var för mörkt att
kunna urskilja annat än en svart massa, troligen flere
personer, hvilka rörde sig långsamt som en likproces-
sion framåt flygelbyggningen.
Alltsammans försvann, och Elisabeth antog att
man kört ett lass kol eller en tunna vatten till köket,
hon vände sig om och ämnade ringa for att ändtligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
