Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOKTORNS ED.
59,
fönstren, som man skulle mellan luckomas spingor
kunnat se, att der inne icke var lika mörkt som utanför.
Mellan de hvita vallarna, som yrvädret hopat,
finnes emellertid tvenne smala trampade stigar dit;
den ena går genom den flacka trädgårdens breda sand-
gångar upp till herregården och den andra till en liten
källa i skogen några hundra alnar derifrån.
Yid källan står i detta ögonblick en figur, som
man i mörkret skulle haft svårt att igenkänna, äfven
om han varit aldrig så väl bekant, ty hans ludna
mössa är neddragen i pannan och kragen på hans korta
rock räcker upp öfver hakan och kinderna.
En jagtväska af skinn hänger öfver hans axel och
han håller en bössa i handen.
Han står orörlig och vänder endast sakta hufvudet,
liksom lyssnande åt alla sidor, och då ingen lefvande
varelse hvarken synes eller höres här nere, helt och
hållet afsides ifrån gården, der ingen har något att
uträtta, tar han några raska steg på gångstigen, stannar
åter en sekund och skyndar sedan fram till Darias
stuga, på hvars lilla fyrkantiga fönsterlucka han med
en viss afmätt takt slår trenne ,slag.
Dörren öppnas genast och stänges åter sedan
jägaren försvunnit der inom.
"Ändtligen, ändtligen kommer du då!" utropade
den finska qvinnan, som ansågs sysselsatt med spetsar,
garneringar och band, men som i sjelfva verket suttit
helt sysslolös och tankfull, med ett uthredt tidnings-
blad på bordet framför sig.
Om man kastat ögonen på denna tidning, så skulle
man funnit, att den var åtta år gammal och alldeles
nött af läsning.
Daria hade utbredt sina armar med omisskänlig
ömhet och förtjusning emot den inträdande, som likväl
icke tycktes gifva akt derpå, utan helt vårdslöst kastade
bössa och skjutväska på golfvet, vek ned rockkragen,
aftog den stora mössan och lät nu skenet af lampan
belysa Charles Ehvalds fina hy och vekliga drag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
