Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOKTORNS ED.
67
Klockan blef emellertid tio, hön blef elfva och de
så hastigt försvunna herrarne återkpmmo icke.
I sitt rum går Ehvald fram och åter på golfvet.
Sitt nyss så väl ordnade hår har han nu, i förtviflad
medvetslöshet, strukit rätt upp ifrån den bleka pannan,
som badar i svett. Hans ansigte är blygrått och Ögonen
stirra förvirrade och vilda, ömsom på golfvet, Ömsom
på Katzenmilch, hvilken halfliggande i soffan, med sina
korta ben kastade öfver gafveln och armbågen stödd
emot dynorna, med ifver anlitar absinten, detta hans
bepröfvade surogat, både för heder, mod och förnuft.
"Se så, för fan, häng inte lapp för det här längre!"
utropade han muntert. "Vi kunna icke mera styra
skutan, det är klart; hon vägrar i vändningen och går
till .botten; rädde sig hvem som kan! Ett lustigt lif
är bättre än ett långt lif, säger yankeen."
"Det hade aldrig händt, om din långsamhet med
låneaffären icke tvungit mig att utställa flere vexlar
än jag i hast kunde inlösa; det har gått bra ända hit-
tills," inföll Ehvald hviskande nu d hes röst.
"Ända hittills. Ja visst; men slutligen märkte
man oråd. Det var icke svårt att förutse. Nå, nu
är det skett och ingen h värk en slughet eller käckhet
hjelper. Då man väl fått ögonen öppna, är hela affä-
ren skämd; den liknar ett skrapnosspel, när man vidrör
en enda sticka, kommer hela högen i rörelse. / Se så,
krya upp dig nu och drick ett glas, så gå vi sedan
in till fruntimren, som kanske annars misstänka något."
Ehvald stannade, drack ur det glas, som hans vän
ihällt åt honom, gned sin panna med näsduken, som
han hårdt och konvulsiviskt hoprullat i handen, strök
håret till rätta och satte sig ett ögonblick ned vid skrif-
bordet, der han hastigt skref några ord på en* pappers-
lapp, som han samman vek och stoppade i vestfickan.
"Gör nu inga dumheter," sade Katzenmilch, fixe-
rande honom.
"Var lugn, jag vet, hvad jag gör."
"Jag tror mig nästan också veta det. Din för-
dömda svaghet för fruntimmer lemnar dig då aldrig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
