Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOKTOKNS ED.
71
omgifning, och lika okunniga om allt omkring dem,
som om de vore i sin graf.
Ingen den minsta företeelse, icke ens ett ljud,
når mera deras öron; stillheten, t}^stnaden, den bly-
tunga enformigheten lägger sig dof och andlös som
döden omkring dem, och man fruktade i början, att
fasan för denna mystiska domning skulle kunna verka
förtviflan och galenskap. *
Det är emellertid icke så, och minst af allt i dessa
trakter, der lifvet i friheten är så torftigt och begrän-
sadt, der menniskorna liksom björnen tillbringa två
tredjedelar af sitt lif i mörker och sömn.
Det låg hela sex månader mellan den afton, då
Charles Ehvald för sista gången, i hela glansen af
sin något tillgjorda elegans och öfverlägsenhet, med
egenkärlekens och lättsinnets hela sjelffornöjelse, upp-
trädde i sitt ståtliga hem, och den, då hans hustru -
af lidandet förvandlad ifrån en blyg ung flicka till en
själsstark och beslutsam qvinna - mötte doktor Harvey
vid elfven ofvanför Haparanda.
Yid samma tid, som detta möte egde rum, stöd
en qvinna i cellfängelsets kokhus och beskådade med
mycket intresse, huru kokerskan der upphällde den
rykande vattgröt, hon nyss tillagat, ur ’kitteln i en
stor trasa.
Denna qvinna var Daria, som sedan nära en
månad varit i tjenst hos fängelsets direktör.
Då kokerskan vände sig bort för att från väggen
nedtaga de små lerskålarna, i hvilka gröten skulle ut-
portioneras åt fångarne, tog Daria hastigt frani ur sin
klädningsficka någonting, som hon sedan höll doldt i
handen och sade:
"Om Junilla icke återkommer ifrån staden, så kan
jag hjelpa till att bära maten i cellerna."
"Ah han kommer nog. Det är han, som har
nattvakten," svarade kokerskan, rörande med den stora
träslefven i st
"Men jag hör det ringer nu och han synes
icke till."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
