Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOKTOBNS ED.
81
Öfverraskad betraktade han det obegripliga fyn-
det som tydligen innefattade en afsigt, hvilken han
icke förstod.
För första gången sedan hans ankomst till fän-
gelset blixtrade för honom en skymt af hopp om be-
frielse, och blodet rusade sjudande till hans hjerna,
framkallande sällsamma bilder och förslag.
Hans i sjelfva verket fega och vekliga natur hade
hittills aldrig inrymt en tanke på flykt, hvilken de
tjocka murarna, det afskräckande gallret och den omöj-
liga dörren väl också gjorde fullkomligt orimlig; men
i detta ögonblick, fallande ur den ena ytterligheten i
den andra, hängaf han sig med ens åt ett vansin-
nigt hopp.
Huru emellertid kunna gömma detta mystiska
silke, på hvars fina bräckliga tråd han tyckte sitt lif
hänga; hvar i den tomma stenhårda cellen finna en
vrå eller ett hål för att låta det undgå den fruktade
qvällsvisitationen!
Han granskade åter detta otaliga gånger öfver-
skådade rum,, som, inrättadt med fullkomlig kännedom om
menniskosinnets nästan obegränsade uppfinningsförmåga,
icke erbjöd fantasien ens en spindelväf att fästa sig vid.
Att dölja det i tobaken på samma sätt som förut,
skulle varit omöjligt, då alla dess blad blifvit, oaktadt
all varsamhet, söndersmulade, och den mycket vanliga
fin ten att begagna sina sparade brödbullar som hem-
liga förvaringsrum, återstod honom icke heller, då han
låtit vaktkarlen borttaga brödet tillika med hans orörda
middag; dessutom egde Ehyald ännu icke en gammal
och erfaren fånges förslagenhet.
Villrådig och förtviflad tryckte han alltjemt i
handen det lilla nystanet, som icke var störr% än hans
fingerända, ur stånd att finna en säker plats derför.
Han skulle, likt negern med diamanten, velat
gömma det i sitt eget kött, men han egde icke en
knif för att kunna göra en inskärning i detta.
Det gifves likväl ingen belägenhet i lifvet, mer
egnad att stegra själens verksamhet, än den, hvari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
