- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjette delen. Moderna typer. /
85

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DOKTOBNS ED.

85

hans bemödanden och undandrog honom det så ifrigt
sökta föremålet, än med dödsångestens styrka grep om
hans handled och höll honom orörlig; än förekom
honom golfvet vått och slipprigt af blod, hvars varma
ångor qväfde honom, än såg han en gubbes vissnade
drag, vanstälda och förvridna af vrede och smärta, och
slutande sina ögon för den stela glasaktiga blicken
ifrån dessa ögon, som tycktes borra sig in i hans, föll
han stönande ned med ansigtet på golfvet.
Var det väl den uppjagade inbillningen endast,
som kommer och far vild och orimlig i en upphettad
hjerna, eller var det minnet och det halfqväfda sam-
vetets uppväckta spöken?
Hvem tyder väl de fruktansvärda dimfigurer, som
likt kärrets irrbloss födas, vexla, fördunsta och åter-
komma inom fängelsemurarnas tunga mörker, mättadt
med eländets och brottets dödande miasma!
Ändtligen, ändtligen nådde hans stela darrande
fingrar denna så länge sökta afslitna tråd.
Lugnet och besinningen återvände med detsamma
till hans hjerta och hjerna; försigtigt och långsamt
fortsatte han nu att upphärfva alltsammans, snodde
trådarna om hvarandra till en vanlig lång silkesdocka,
nedlade den på detta sätt aktsamt i golfspringan och
packade jorden åter deröfver.
Lifvad af sin slutliga framgång funderade han ett
ögonblick på att äfven göra ett första försök på gallret
med filen, men han ihågkom det tjocka dammet i
fönsterposten, hvilket aldrig får vidröras och i sitt
orubbade skick tjenar som en kontroll på förbudet, att
försöka se ut genom det i alla händelser mycket otill-
gängliga fönstret.
Det skulle fordrats mer omsorg och besvär att
återställa detta och utplåna spåren af hans försök, än
hvad tiden denna natt medgaf, och sedan han med
noggrannhet förvissat sig om, att ingenting röjde hans
företag, kastade han sig i hängmattan och svepte det
grofva lakanet omkring sin skälfVande kropp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/6/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free