- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjette delen. Moderna typer. /
87

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DOKTORNS ED, 87
- -’ **.
synnerliga former nedåt jorden, och den kärriga markens
tufvor och stubbar ingåfvo den föreställningen, som
väl också kom sanningen temligen nära, att man hår
befann sig i en fullkomlig ödemark.
Elisabeth tycktes emellertid icke göra några re-
flexioner häröfver, hon andades ut ett par sekunder
efter den ansträngande gången och upptog sedan någon-
ting ur korgen, hvilken Olhoja nedsatt, gömde det
under sin kappa och aflägsnade sig ensam, under det
fiskaren gick in i den förfallna kojan.
Ehuru man nu icke var långt ifrån det gamla
kronohäktet, som ligger strax bredvid cellfängelset,
kunde man likväl icke se en skymt deraf. Allt var
insvept i dimman, som månstrålarna likväl förlänade
en sällsam ljusning, utan att derför göra den mera
genomtränglig för ögat.
Elisabeth tycktes nu emellertid icke frukta ett
misstag, hon hade redan allt för många gånger gått
denna ensliga väg, och med snabba och säkra steg
skyndade hon öfver den frostiga heden, der de hvita
grässtråna krasade under hennes fötter, och stannade först
vid det höga planket utanför cellfängelsets vestra mur.
Man hade här qvarlemnat en hög af gammalt
tegel och grus och strax der bredvid lutade hon sig
ned, lyssnade ett par sekunder och förde sedan utan
mycken svårighet undan ett bräde i planket, h vilket
Daria innanför lyckats att obemärkt löstaga.
Hon var nu inne på fängelsegården i hörnet af
den till skapnaden solrjederlika inhägnad, som utgör
fångarnes promenadplats.
Kommen ända intill muren gick hon långsamt
utefter den samma tills hon hunnit till gafveln under
den tredje fönstergluggen, hvilken hon i dimman knappt
kunde urskilja.
Blickande uppåt förde hon handen fram och åter,
famlande på den släta väggen, och då hon der icke
fann hvad hon tycktes söka, sackade hon djupt, drog
kappan tätare omkring sig och gick att gömma sig
mellan ett par hälft sönderfallna tomma tunnor, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/6/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free