Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det rop af förskräckelse, som omedvetet ville
tränga öfver hennes läppar hejdades genast, då Darias
välbekanta röst hviskade i hennes öra:
"Jag hörde, att fönstret öppnades; låt oss skynda."
"Stanna här, Daria; jag har allt i beredskap,"
svarade Elisabeth med låg, men fast röst och smög
sig fram till muren.
"Har ni tänkt på, i h vilket tillstånd han är?
man har tagit hans kläder ifrån honom..." hviskade
Daria åter och följde henne ett par steg.
"Ja, jag har andra i beredskap ... men dröj här
som jag sagt eller ännu bättre, vänta vid öppningen i
planket."
Daria lydde, vände tillbaka och stannade orörlig
på vakt, med ögonen fästa på fängelsedörren, under det
Elisabeth darrande, med flämtande bröst lutade sig
fram emot muren, der hon nu hörde ett sakta rassel,
så omärkligt, att det liknade vinden i de torra
stjelkarne på potatisåkern utanföre.
Hon strök varsamt med handen på väggen och
kände nu en hängande tråd, i hvars ända man fästadt
den lilla sågen, som nu icke mer behöfdes.
Det var denna vältaliga signal, hvarpå hon natt efter
natt hade väntat, och nu då hon höll den i sin darrande
hand, kände hon sig ett ögonblick nära att svimma.
Denna svaghet räckte likväl blott en sekund; med
blixtens hastighet framdrog hon under sin kappa ett
fint snöre, lossade filen och knöt i stället snöret fast
vid silket och såg det strax derefter sakta hissas upp.
Nu borde det hafva hunnit till fönstergallret och ett
temligen tjockt rep med knutar, som i isin ordning var
fästadt i snöret följde efter, då Elisabeth med snabba
och lätta fingrar rullade upp det, allt som det steg
i höjden.
Ändtligen hade äfven detta kommit upp, och då
hon slutligen med andlös bäfvan släppte den sista
knuten, stannade den blott ett par alnar ifrån marken.
Flere minuter förgingo. I outsäglig ångest hade
Elisabeth sjunkit ned på knä med sammanknäppta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
