Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOKTOBNS ED. 99
försvarade lemningarna efter väl tio måltider och lika
många tobaksbussar, syntes henne lika förfärlig, som
de små ilskna och listiga ögonen, hvilka glittrade likt
svarta glasperlor under den borstiga hårluggen i .pannan.
Ehuru Daria genast fattade deras fara, var hon
emellertid mera modig och sade raskt:
"Du misstar dig allt, kära far. Vi ha våra pass
och papper i ordning, i fall du kan läsa dem, ty det
är sant, att vi komma ifrån Sverige. Satt dig nu emel-
lertid upp och låt oss komma fram, innan mörkret blir
svårare, så skall du ha drickspenningar, det lofvar jag."
"Å.h, din lilla moripa, tror du, att jag är en killing,
kanhända. Säg åt bror din, att vägen just här tar
af till länsmannens gård> och att jag i rappet skjut-
sar er dit i stället, om ni icke ger mig de der
drickspenningarna genast. Jäg såg, att bror din hade
en vacker klocka också, och den kan gerna följa med.
Han har nog inte fått den på ärligt sätt, tänker jag."
Daria teg och betänkte sig ett ögonblick; redan
från början af den räddningsplan för Ehvald, hvilken
Elisabeth meddelat henne, och grundat på hennes med-
verkan, hade den finska qyinnan funderat på medel
att blifva qvitt sin rival och ensam utföra saken; det
hade hittills icke lyckats henne, men föreställningen
att låta hustrun verkställa sin uppoffring och stanna
i de finska myndigheternas våld, medan hon drog sig
undan, och skyndade att förena sig med den alltjemt
älskade mannen, låg beständigt inom henne.
Nu var kanske tillfället kommet, men hon fruk-
tade att sjelf icke så lätt kunna undkomma och en
sällsam motvilja, en hemlig ovilkorlig rörelse af med-
lidande vid åsynen af Elisabeths ångestfulla blick, som
frågande hvilade på henne, lät henne tills vidare afstå
från detta uppsåt; hon kastade en liten skinnpung för
skjutskarlens fötter och sade käckt:
"Tag det der, du blir icke rik deraf. Jag har
sagt dig, att vi hafva pass, men skulle likväl helst se
att icke blifva uppehållna. Är du emellertid icke nöjd
med dessa penningar, så för oss till länsmannen, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
