- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjette delen. Moderna typer. /
101

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DOKTOBNS ED.

101

tyrerskorna helt modfälda och villrådiga midt på den
ödsliga vägen, som af ven för Daria var helt och hållet
obekant.
Klockan var ännu icke åtta på qvällon, men den
mulna himlen, regnet och den djupa skogen gjorde
mörkret nästan fullkomligt.
Den smala byvägen krökte sig omkring en stenig
backe, hvars långa, svartbrända stubbar visade, att
man här haft ett svedjefall, som ännu icke hunnit
grönska; ett långsträckt kärr, med sina förrädiska tufvor
och mur knä trädrötter, sträckte sig på andra sidan,
mellan de mörka granarna och tvenne nakna tallar,
svedda af elden, torkade och utdöda, sträckte sina
krokiga och fantastiska grenar, som tvenne gigantiska
spöken, öfver deras hufvuden vid vägen.
Elisabeth blickade tröstlös omkring sig, hon tyckte
sig aldrig hafva sett en trakt mer vild och ödslig, och
ångrade nästan att icke hafva låtit den oförskämda
skjutskarlen föra dem till länsmannen, denna fruktade
och hemlighetsfulla autoritet, om hvars makt och beskaf-
fenhet hon hade mycket orediga begrepp, men för hvil-
ken hon var beredd att yppa hela sammanhanget och
förvexlingen med den verklige rymmaren.
Det var emellertid fruktan att för tidigt göra
denna upptäckt, som ännu förmådde henne att söka
spela sin svåra och vidriga rol, och med en suck af
ängslan och undergifvenhet stödde hon sig matt och
villrådig emot den svratbrända trädstammen.
Daria deremot kastade renseln öfver axeln, satte
sitt hufvudkläde till rätta och blickade omkring sig
med denna trotsiga och säkra min, som visade, att
det icke var första gången, hon befann sig i en dylik
belägenhet, att hon var van att sköta sig sjelf, att
kämpa med svårigheter och obehag och knuffa sig fram
i verlden med hurtigt mod, utan onödig grannlagenhet,
som det anstår ett barn af den nya praktiska tiden.
"Det var en lycka, att jag gömde en del af våra
respenningar, huru skulle det annars hafva gått," sade
hon tröstande och tog några raska steg på den våta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/6/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free