Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
MODEBNA TYPEB.
/
förde in det motsträfviga djuret till dess kamrat i
katten.
Daria och Elisabeth kunde utanför fönstret iakt-
taga allt i den upplysta stugan, och väntade endast,
att gossen skulle aflägsna sig för att stiga dit in, men
då han ändtligen gick, slog han dörren igen med en
skräll, som skakade hela den skrala boningen.
Vid detta buller vaknade en karl, hvilken legat
längst bort vid väggen i en säng, undanskymd af
fårkätten.
De hade icke märkt honom förut, men då han
nu reste sig upp och eldskenet lyste på hans breda och
platta ansigte och det borstlika håret, som, likt en
torkad rödbrun risviska, betäckte hans hufvud, igen-
kände de med förskräckelse samme man, hvilken för
ett par timmar sedan plundrat och kört ifrån dem på
vägen.
TJtan att vexla ett ord skyndade de tysta och
snabba som nattfåglar derifrån; den uppskrämda Eli-
sabeth kände icke mera sin trötthet, och först då de
hunnit till kanten af byn, vågade de se sig om för
att öfvertyga sig, att de icke voro förföljda.
Ljudet af en ren och frisk barnröst och skallet
af en hund, som kom emot dem, förmådde dem att
stanna och söka utplåna det ofördelaktiga intryck, som
deras brådstörtade ankomst möjligen kunnat gifva.
Det var samma lilla gosse, de nyss sett, hvilken
upphunnit och nu med orolig och misstänksam nyfi-
kenhet betraktade dem, och Daria frågade genast, om
han kände någon i byn, som mot betalning ville mot-
taga tvenne uttröttade främlingar.
Barnet, som helt naturligt rättade sitt omdöme
om de främmande efter hundens, hvilken vänligt hvif-
tande med svansen hoppade upp för att slicka Elisa-
beths hand, liksom han återsett en gammal bekant,
svarade, att hans morfar väl kanske kunde göra det, och
sprang förut till en af de låga träkojorna framför dem.
Måhända kan endast den, som sjelf irrat fredlös
och ångestfull omkring, sökande ett vänligt tak, ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
