Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOKTORNS ED. 111
nedrande brott, hvilket hon sjelf iklädt sig, hade visat
honom.
Kärlekens heroism, som hittills uppehållit henne,
vek och lemnade rum för en tröstlös och bitter ned-
slagenhet; hon inbillade sig nu, att Ehvalds hjerta
verkligen en gång hyst en ren och upphöjd kärlek,
och att detta var orsaken till den ringa sympati hon
sedermera funnit.
Gud vet hur länge hon sutit orörlig, försänkt i
denna nya smärta, då hon väcktes af ett sakta buller
och märkte, att något rörde sig under det otäta golfvet
i ladan, hvilken stod på höga stolpar, lemnande ett
temligen stort öppet rum till marken der under, liksom
man öfver allt får se på ladorna i de små starr-
ängarne i Norrland.
Hon tänkte emellertid icke derpå och såg icke
upp, förr än en grof hand lades tungt på hennes axel
och en röst hviskade några obegripliga ord tätt invid
hennes öra.
Förskräckt reste hon sig upp och såg den fruktade
skjutskarlen sedan gårdagen framför sig. På hans
ansigte låg nu ett slags inställsamt smil, han blinkade
med sina små sneda ögon på ett hemlighetsfullt sätt,
och skakade på samma gång en yxa, som han höll i
handen.
En iskall rysning smög sig förlamande öfver den
arma unga qvinnan; hon begrep icke hvad han sade
och kunde på intet sätt göra sig förstådd.
Skulle hon ropa på hjelp och i det samma kanske
känna hugget af hans fruktansvärda yxa, eller skull©
hon helt tyst och långsamt låta döda sig af denne
vilde, af hvars medlidande det var lika litet att hoppas,
som af hans förstånd.
Darias förmodan om den finske skojaren var emel-
lertid riktig; han hade äfven hört efterlysningen och
gossens berättelse om de båda vandrarne, som fått
herberge i ladan, och som han efter sitt eget dåd var
mera böjd att underlätta den förmente fångens flygt
än att utlemna honom, då han sjelf icke kunde skörda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
