- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjette delen. Moderna typer. /
117

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DOKTORNS ED.

117

"Vid föreställningen om de olyckor ni gick till
mötes, Elisabeth, flydde jag ifrån er, ty jag egde icke
mod att bevittna dem... O, jag har lidit mer än ni
kan ana!"
"Jag förstår er icke. Kände ni då Ehvald."
’’Nej, jag kände honom icke och likväl trodde
jag mig igenkänna honom. Minnes ni icke den olyck-
hga qväll, då ni glad och oerfaren presenterade er fast-
man för mig; han räckte mig sin hand och .. ."
"Ni bleknade, blef förvirrad och gick er väg en
minut derefter; jag minnes det alltför väl."
"Ja, ty denna hand, som jag fattade, hade endast
fyra finger och jag var säker, att jag sjelf afskurit
det femte.
"Min Gud, hvad menar ni? Det är sant, att
Ehvald redan som barn, efter hvad han påstod, genom
ett hugg förlorat sitt högra lillfinger."
"Han hade förlorat det blott sex år förut,"
"Och det skulle varit ni som?. . . Det är icke
möjligt, han hade aldrig förr sett er, och ni säger ju,
att ni icke kände honom."
"Nej, det är sant. Ni hörde sjelf, att jag nu är
löst ifrån den olyckiga ed, jag en gång svurit, och jag
vill derför berätta er allt. Ni skall då finna, att af ven
jag lidit för denne man.
"Det är snart nio år, sedan jag en natt under
ganska sällsamma omständigheter kallades till en döende
efter hvad man trodde.
"Det var en förtviflad ung q vinna, som jag icke
kände och aldrig förr sett, men h vars förnamn jag
genom en tillfällighet fick veta, hvilken innan jag gick
ur mitt rum för att följa henne, förmådde mig att
heligt lofva henne tystnad, om allt hvad jag skulle få
se och möjligen erfara under detta besök; rörd af hennes
ångest och utan att ana följderna deraf, gaf jag henne
det löfte hon begärde.
Denna qvinna var Daria.
Hon förde mig till en aflägsen gata, lät mig
genomgå en mörk och trång gård och förstuga och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/6/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free