Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Penningar och Hjertan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
MODEKNA TYPEfi.
"Åhnej."
"Hvarför gråter du då?"
"Jag kan icke säga dig det. Du är så barns-
lig, Rosa."
"Ih, jag är endast ett hälft år yngre än du."
"Ja visst, men ..."
"Du kan gerna säga mig allting, Hermina, för jag
anar nästan hvad det är, när jag tänker efter."
"Du! Nej, aldrig, Kosa," inföll Hermina och
fixerade sin vän.
"Minnes du icke i höstas, när du berättade mig,
att en herre hade följt dig hem en gång och hållit
paraplyet öfver dig, för det regnade så fasligt; dagen
derpå så talte du om, att han hela morgonen stått
här utanför och tittat uppåt fönstren, då skrattade du
bara deråt; men en tid derefter, då jag frågade dig,
om du återsett den der långe vackre karlen, så rod-
nade du och teg, och aldrig har du sedan nämnt honom,
men Ebba och Adéle hafva sagt, att de sett dig flera
gånger komma hem ifrån seminarium åtföljd af en
herre. . . Och nu tror jag, att det är för hans skull
du gråter."
"Rosa!" utropade Hermina sakta och gömde an-
sigtet vid vännens bröst.
"Nå, har jag icke gissat rätt?"
"Men huru kunde du komma på den tanken?"
"Det kom sig väl deraf, att jag sjelf har något
att tala om för dig."
"Hvad då?"
"Det skall jag sedan säga dig, om du nu berättar
mig hvad som händt och hvarför du är ledsen."
"Ack, Rosa! Jag har verkligen hela vintern sett
och talat med honom hvarje dag. Jag trodde att han
älskade mig."
"Gör han då icke det?"
"Nej," sade Hermina sakta och pressade sina hop-
knäppta händer mot den nedlutade pannan.
"Huru vet du det!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
