Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Penningar och Hjertan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
MODERNA TYPEB.
skalade dermed omsorgsfullt potatesen, lade den bred-
vid sig, rådfrågade ännu en gång klockan och började
på nytt att kasta med bilboqueten, sedan han först
satt snöret i taket likt en pendel i svängning.
Det lyckades emellertid icke bättre nu; det var
omöjligt att nio gånger å rad få kulan på spetsen, och
då snöret nu stannat, mumlade han, seende på klockan:
’’Trettiosju minuter . . . det är för litet, tyngden
bör vara större . . . Jag kom icke till nio kast i qväll.
Nå, nå, den moraliska kraften kan man ofta bättre
beherrska, än den fysiska," tillade han, tog med heroiskt
mod den redan så väl anrättade potatesen, brödet och
drickat och inläste alltsammans, utan att smaka derpå, i
ett litet hörnskåp, som utgjorde hans kök och skafferi.
Sedan han med en hälft undertryckt suck af sak-
nad tillslutit skåpdörren, öppnade han pulpeten, uttog
ur en låda deri tvenne bref eller paket, fullkomligt
lika stora, af samma sorts papper, vikna på samma sätt
och förseglade, men utan adress eller något sorts påskrift,
lade dem på bordet framför s% först på kortare, sedan
på längre afstånd, tillslöt än det ena, än det andra
ögat och beskådade dem mycket noga, vände dem upp
och ned och rundt omkring och sade slutligen med samma
mumlande ton som förut:
"Nej, jag kan icke se någon skilnad, de äro allde-
les lika; jag vet, att den måste finnas, ty det existe-
rar ingen fullkomlig likhet, men jag vet icke derom;
jag upptäcker den icke, octi det är nog ... Jag skulle
icke vilja åtaga mig ansvaret af denna handling. Jag
är alldeles oskyldig till dess möjliga följder, jag är
endast ett redskap i Försynens hand."
Gubben tog de båda brefven och inlade dem åter
i pulpeten, men då han återvände till bordet kom han
att passera förbi en liten spegel, som hängde på väg-
gen. Han stannade hastigt, liksom han der fått se ett
helt och hållet främmande ansigte i stället for sitt eget,
tog lampan ifrån bordet, som om han velat öfvertyga
sig om spegelbildens identitet och stannade orörlig,
noga och uppmärksamt beskådande sin egen fysionomi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
