Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Penningar och Hjertan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PENNIN&AR OCH HJERTAN. 146
"Ett menniskoanlete kan visserligen alltid vara
intressant att granska, men detta är ett ibland de
fulaste jag sett," sade han slutligen med komiskt allvar,
liksom om den upptäckt han gjort vore alldeles ny
och som det varit fråga om någon helt annan person.
"Se så," fortfor han långsamt, i det han vände sig
bort och af kastade den trasiga kavajen. "Nu har man
vattenbad, luftbad, språng och gymnastik. . . det är
bra sent... hungern, denna djuriska drift, förledde mig
att för länge fortsätta bilboquetöfningen; det misslyc-
kades i alla fall, jag blef utan qvällsmat," tillade han
misslynt, öppnade dörren till en garderob eller skrubb
och kröp in der.
Ljudet af strömmande vatten tilkännagaf, att
herr Josua der inne hade någon slags duschapparat,
och efter ett par minuter störtade han ut, våt och
alldeles oklädd, fattade lampan, stötte upp dörren till
vinden och rusade ut med full fart.
Sedan han der ute öfvertygat sig, ’att jerndörren
till trappan var väl stängd, började han hoppa oeh
gymnastisera, hänga sig på arraarne i takbjelkarne och >
derimellan stanna några minuter orörlig vid en öppen
glugg, för att låta draget härda och torka sin ännu
fuktiga kropp.
Först efter en god stund återvände han till sitt
rum, för att ändtligen somna ifrån alla de sällsamma
inbillade pligter och den tröttsamma helsovård, h var-
med han sökte fylla sitt onyttiga och ensliga lif.
Morgonen derpå vid åttatiden knackade det sakta
på hans dörr. Herr Josua, som aldrig sof mer än
sex timmar, hvilket var den bestämda tid han afgjort
såsom nyttig och behöflig för sin helsa, Jjade redan
hunnit, framför kolen i sin kakel agn, medelsten myc-
ket inventiös inrättning med en spik och ett snöre
fäst vid öppningen, rosta en liten köttskifva, som svin-
gade rundt omkring och spridde sitt os öfver hela
rummet.
Den hade nu förtärts såsom frukost, tillsammans
med den qvällen förut försakade potatesen och han
Claude Gerard. IV. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
