- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjette delen. Moderna typer. /
155

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Penningar och Hjertan.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PENNINGAB OCH HJERTAN.

155

"JLh, nog kan det komma i fråga alltid," invände
fru Lundström betänksamt.
"Ja, i mammas klass ja, men jag tänker väl komma
litet högre upp."
"Och det skall du också; en så vacker flicka som
du, och så lärd och fin ... Ack, herre min Gud, när
jag tänker på mamsell Lind och Kristina Nilsson och
fru Michaeli och alla de der..."
"Ja, visst ja. Jag har nog också tänkt på en
sådan framtid .. . men," sade Lydia långsamt och sköt
undan sin kopp, lade de bara vackra armarne på bor-
det och stirrade tankfull på den harmyndta gräddkan-
nau framför sig, under det hennes lilla rosiga an sig te
antog ett uttryck af djup begrundning.
"Hvad tänker du på, Lydia lilla? Ack, du ser så
bra ut, när du sitter så der, så jag tycker du liknar
Deljana på museum . . ."
"Diana, kära mamma; det var en gudinna, skall
mamma veta," inföll Lydia skrattande.
’.’Ja det må jag väl veta, att det inte är vanligt
folk, som man, huggit ut i sten så der; det är just
derför jag tycker du liknar henne."
"Men det är herrligt! Det är skönt likväl, att
blifva så der applåderad," återtog Lydia för sig sjelf,
återtagande den tankegång, hvarur moderns anmärk-
ning ryckt henne. "Att få buketter från alla håll,
att hora sitt namn brusa fram som i en stormhvirfvel. >
Att se alla dessa ögon tindra emot en med beundran ...
se denna menniskomassa i salongen liksom för ens fötter...
Ah, det är så, att man kan blifva hänryckt, galen af
lycka! Och detta skulle jag försaka ... skulle lemna
den triumf, hvarom jag drömt allt sedan jag kan min-
nas. Nej, nej, det är omöjligt!" utropade Lydia och
sprang upp med en blandning af konstnärens entusiasm
oeh qvinnans fåfänga, som gjorde henne verkligt hän-
förande, och skulle på scenen hafva förskaffat henne
en "succés pyramidale".
"Ja, det kan icke hjelpas, jag slår igen boden och
går dit, då du uppträder i morgon," sade fru Lund-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/6/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free