- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjette delen. Moderna typer. /
161

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Penningar och Hjertan.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PENNINGAR OCH HJERTAN.

161

"Aha, du anser dig nu harva inhcmtat erforderliga
egenskaper och tillräcklig vishet, för att utöfva något
slags högre styrelse ... I sanning, man kunde visst
aldrig bättre placera, hvilken makt som helst, än i
dina händer."
"Du skrattar, men jag talar allvarsamt. . . Det
är icke första gången, som ärelystnaden döljer sig under
en lättsinnig yta. H varför skulle icke jag kunna eröfra
mig en framstående plats lika väl som många andra?. ..
Den der Janzéha till exompel..."
"Tala icke om den karlen beständigt."
"Det är emellertid just sådana som han, hvilka
hafva god utsigt att komma fram i verlden."
"Menar du skojarne?"
"Fy då, nämn icke ett sådant ord; vi hafva ett
mera betecknande namn för de mjuka, användbara
snillena i alla brancher; de kallas "guttapercha-gossar"
för sin elasticitet; i han dels verlden, i litteraturen, i
religion och politik, öfverallt hafva vi guttapercha-
gossar och det är dem framtiden tillhör.
"Du irrar dig, Bernhard, det är missräkningen,
som förr eller senare kommer att tillhöra dem,"
"Bah, du är enfaldig, min vän; du är helt och
hållet "taillé sur Tantique", det vill säga bakom din tid."
"Hvem vet, om jag icke i stället är framfar den;
en vacker dag upptäcker man kanhända, såsom någon-
ting spritt nytt, att ärligheten just är det allra fiffigaste."
"Det blir förmodligen vid samma tillfälle, som
man öppnar jernvägen till månen ... Men se der kom-
mer hela raden af små Elfenben trippandes, de äro
ute för att vädras, och jag måste gå tillbaka och möta
de små roliga ungarna."
Doktorn såg efter sin kusin med en något för-
aktlig min och fortsatte sin väg, men löjtnanten, vif-
tande med handen till afsked, vände om uppåt torget.
Just i det samma for en vagn förbi de bådaher-
rarne; och Eäfklo helsade vördnadsfullt på en gammal
fru, vid h vars sida den -unge grefve von Halten satt
med ett utseende af oro och tankspriddhet, som tycktes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/6/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free