Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Penningar och Hjertan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH BLJEBTAK. 17J7
är mycket frikostig och nekar mig ingenting, men
han har sådana infall. Nu afgudar han vår lilla gosse
och vill att jag jemt skall hålla honom i knäet, och
bära honom på armarne bittida och sent; nå, i går
fläckade barnet ned min skära sidenklädning och i
morgse bröt han sönder en solfjäder. Huru kan man
uthärda med sådant der, då det icke behöfs? Dessutom
skriker han, bara jag tar i honom; om jag skall sitta
oeh vyssja ett barn, så lönte det visst mödan att blifva
grefvinna."
"Nej, det tycker också jag} men det var rysligt
hvad Pladascki skriker, jag är rädd han druckit för
mycket punsch," sade Elvira blickande bort till fönstret,
der italienaren ifrigt sökte urskulda sig för mamsell
Augusta, som på något,sätt tagit anstöt af hans fria
fantasier i modellering eller konversation.
"Åhnej, det är bara för Augusta skall förstå honom,"
invände Lydia och räckte sig efter en ny cigarr fram-
för henne.
"Men hon är väl icke stendöf; om din man är i
sitt rum, så kan det höras ända dit."
"Det är icke farligt, jag har skickat bort honom
i ett ärende och tillsagt Andersson att säga till, när
han återkommer."
"Men, kära Lydia, klockan är sex! Skall du icke
klä dig? Mamma är snart här, och jag tror, att spek-
taklet börjar kleckan half sju," ropade Augusta, som
på lek ryckt hatten ifrån herr Pladäseki, om hvars i*fena
och oskyldiga afsigter hon förmodligen blifvit öfver-
tygad, och nu, jagad af den muntre sångaren omkring
golfvet, kom att rädda sig i soffan hos systern,
"Så ni bullra! Det vore bättre, om Pladascki sjöng
en bit för oss, innan vi skiljas," sade grefvinnan, höjde
småleende sitt glas och nickade åt italienaren, hvil-
ken, flaxande med armarne af värme, fastade sig ned
i en länstol och hviftade öfver det uppknäppta skjort-
kråset med sin handske.
"Det hinna vi icke nu, om vi skola höra ouverturen."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
