Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Penningar och Hjertan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
MODEBNA TYPEB.
/
ting, jag mins väl hur hon brukade taga den stora
qyasten, som stod vid boddörren, och jaga hela svär-
men af gatpojkar framför sig, och hur qvick hon var
i mun sedan, hon öfverröstade dem allesammans ...."
"Men min gud, hvar är hon nu?" af bröt von
Halthen, obehagligt berörd af fru Lundströms föga
angenäma minnen.
"Har du icke fått hennes bref?"
"Jo, men den afsigt hon der uttalar, i öfverilning
som jag hoppas, kan väl icke redan vara verkstäld .. ."
"Jo, var säker på det... hon sölar icke när vreden
kommer öfver henne; hon reste i morse med bantåget
till Göteborg, och den der utländska göken Pladascki
följde henne . .. Det var ett fasligt uppträde der hemma,
ty jag sparade henne icke, det kan jag försäkra. Ack!
du himmelens herre! Att på detta sätt öfvergifva make
och barn och en öm mor, som uppfostrat henne till
en sådan lott som hon har ..."
Eru Lundström snyftade högt och slog sig för
bröstet under det hon vaggade af och an på stolen.
Hennes mag stod emellertid stum, han hade icke
förestält sig att Lydia sans faQons kunde resa sin väg,
innan han fått tid att söka ändra hennes lättsinniga \
och kärlekslösa beslut. Nu var hon redan borta, och
denna brådstörtade flygt antydde otvetydigt, att hon
långt förut hyst tanken derpå.
"Jag olyckliga mor!" började fru Lundström, tit-
tande upp ur sin näsduk. "Jag skulle icke undra om
du, min mag, blef rigtigt ledsen på Lydia, men det
stackars b\rnet älskar dig i alla fall fasligt mycket, ^
ty hon grät som en galning och sade så här åt mig,
när vi skildes åt: Gå till Ivar, mamma, och trösta honom,
och bed honom icke vara ond på mig ... Ack! ack om
du kunnat se henne i det ögonblicket, så ..."
Eru Lundström måste afbryta, för att snyta sig,
och Ivar vände sig om och störtade ur rummet, utan
att ega någon annan redig föreställning än den, att
följa sin hustru så fort som möjligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
