Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Penningar och Hjertan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
MODEBNA TYPEB.
V: "Samtalet derinne hade emellertid icke fortgått några
minuter innan jag blifvit upplyst att Lydia var i
Milano. Den ena af de båda herrarne derinne kom
just ifrån Italien och berättade för sin kamrat, icke
utan satiriska tillägg och anspelningar, att en ung vac-
ker svensk grefvinna vistades der, och ansågs skola
taga engagement vid operan, sedan hon låtit höra sig
på ett par soiréer."
"En timma derefter hade jag packat min nattsäck
och afreste ifrån La Gare de Lyon."
"Under allt detta rasade inom mig ett slags feber
af otålighet och vrede; och föremålet för denna barns-
liga vrede var naturligtvis den eländige italienaren,
som likväl var bra oskyldig efter livad jag sedan
upptäckte."
"Hela den förtjusande vägen genom södra Frank-
rike passerade jag utan mera omdöme eller njutning
än min egen hatt i sitt fodral, jag var liksom döf och
blind, innesluten i den enda lidelsefulla längtan, att åter-
finna min hustru."
"Redan dagen derpå var jag i Milano, och den
första person, till hvilken jag vände mig med mina
frågor, berättade mig att den vackra svenska sånger-
skan icke funnit sig tillfredsstäld med det mottagande
hon rönt, utan begifvit sig till Munchen, och att herr
Pladascki alltjemt åtföljde henne."
"Lyckligtvis kan man numera på kort tid hinna
långt, och redan tredje dagen efter sedan jag lemnat
Paris var jag i Bayerns hufvudstad. Här upprepades
nästan detsamma som i Paris. Hvarken teaterstyrelsen
eller någon annan visste någonting om den jag sökte,
och hade aldrig hört talas om den celebra Pladascki."
"Förtviflad och uttröttad återkom jag till mitt hotel.
Bet löjliga i min belägenhet ökade dess bitterhet, jag
liknade ju nästan Cervantes vandrande riddare "af den
bedröfliga skepnaden". Villrådig gick jag omkring i den
vackra staden föga känslig för alla dess konstverk och
skönheter, och lefvande i ett slags obestämdt hopp att
Lydia väl funnes der, men ännu icke beslutat att vid-
taga några åtgärder för sitt offentliga uppträdande."
.va
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
