- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjette delen. Moderna typer. /
206

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

206

MODEBNA TYPEB.

"Jäkeln till gumma! Hon har hoppat i med flit."
"Hon räddar karlen skall ni få se!"
Så ropade man om hvarandra öfvergående ifrån
bestörtning och förskräckelse öfver den gamla fruns.
förmenta missöde till förvåning och tillfredsställelse
öfver hennes sällsamma mod och skicklighet, medan
hon i sjelfva verket, med en of vad och kraftfull sim-
mares hastighet närmade sig stället der mannen nyss
hade synts öfver vattenytan.
Det hade imellertid strax derpå blifvit alldeles
tyst i ångslupen, hvilken nu kommit tätt intill stället,
der olyckan skett.
För ett par minuter var spänningen af denna
situation allt för stark, att gifva sig luft i ord, och
först då den besynnerliga fruntimmershatten efter att
i flere sekunder hafva varit försvunnen, åter syntes
ett stycke derifrån och den modiga qyinnan, som ännu
bar den på hufvudet, pustande och fnysande som en
sal syntes, dragande med sig den halfqväfde mannen,
utbröt ett alltmänt jubel och bifallssorl.
Hittills hade endast den allvarsamma sidan af
saken uppfattats af alla. Här var ju ett menniskolif
i fara, och räddningen skedde lika raskt som oväntadt,
men det komiska i .denna räddning undgick ingen af
sällskapet i det ögonblick, då förskräckelsen var öfver,
och den handfasta qvinnan, drypande af vatten, med
hatten på nacken, tumlade sig öfver relingen i båten,
lika ogeneradt som hon nyss hoppat derur.
Hon ruskade på sig som en pudel och gick att
sätta sig på sin gamla plats, liksom ingenting hade^
händt och fullkomligt likgiltig för de loford och väl-
villiga omsorger man slösade på henne.
Hade den raska qvinnan väl haft någon annan
anledning än den allmänna menniskokärleken att hjelpa
denne man ur hans ofrivilliga, bad^
Man skulle väl kunnat tro det, ty han tycktes till
det yttre vara en rätt hygglig ungdom, oaktadt svärtan
i hans mustascher gjordt honom askgrå omkring munnen,
krusningen af hans hår helt och hållet gått förlorad,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/6/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free