- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjette delen. Moderna typer. /
207

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

DEN GAMLA PULPETEN. 207
hans granna sidenhalsduk blivit kringvriden och han
själv blek som en gast. Gapande som en haj för att
befria sig ifrån de många obehagliga kallsupar han
fått, låg han nu på botten av slupen, ett mål för hela
sällskapets deltagande och undran.
Äntligen, tack vare alla de välmenande knuffar
<_j / A _ _
och ruskningar som man ägnat honom, återkom den
olycklige metaren till full besinning, och sättande sig
upp, såg han sig omkring med en helt förlägen min.
Några minuter där efter hade han likväl fått hals-
duken rätt, vridit vattnet ur skörten av sin sommarrock
och antagit en min av sorglös nonchalans och oför-
skämdhet, vilket den lyckligt uppfiskade hatten, pla-
cerad snett på hans huvud, ännu mera ökade, och
som lät honom helt och hållet förlora det intresse män
nyss under hans hjälplösatillstånd fattat för honom.
Samma välvilliga öde, som givit skallerormen dess
fjäll, har kan hända meddelat alla skojare ett egen-
domligt sätt att bära sina huvudbodnader; och den
toppiga gulgrå ustorm", som nu svävande -på den räd-
dade metarens ena öra, tycktes just tillhöra detta slag
av vältaliga hattar, på vars olika och äventyrliga
former man tycker sig läsa ordet varning, lika tydligt
som man urskiljer ordet stadsbud på dessa senares
messingsplåt.
Den våte ungherrn, som egentligen varken tycktes
vara blyg eller blödig, skrattade nu själv åt sitt miss-
öde att styra rakt på ångslupen, berättade, att han
varit i Paris, anställd vid en trikåvävnadsfabrik, del-
tagit i försvaret under belägringen, uträttat förunder-
liga saker och senast tillbragt en månad i England
för att studera arbetarefrågan.
Allt det der hade han meddelat i ett andetag,
och då han av maskinisten fått veta, att hans rädda-
rinna hette Plank och var en enka, boende på Söder,
som man ansåg för rik, tackade han henne ännu en
gång i ett långt och svulstigt tal, vilket fru Plank,
som svept sin kappa omkring sig och vänt ryggen åt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/6/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free