- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjette delen. Moderna typer. /
211

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN! GAMLA PULPETEK. 211
eller hvad vi i brist på mildare uttryck kalla "skojare",
liksom hundarne igenkänna hvarandra på lukten; de
vädra hvarandra och fly eller närma sig hvarandra,
allt efter omständigheterna, men narra hvarandra sällan.
Den förföriske löjtnanten, som tack vare gubben
Mac-Allans förmögenhet blifvit Rosa Mattissons man,
hade nu efter trenne år nästan helt och hållet förstört
denna förmögenhet och hvälfde i detta ögonblick i si$
hufvud de mest äfventyrliga planer att återvinna hvad
han förlorat.
Utan begrepp om sann patriotism, utan verklig
heder och upphöjdhet ville han nu göra fäderneslandet
till experimentalfält för sina egna lumpna intressen,
sin egennytta och maktlystnad; och tack vare sin
förmåga att göra sig populär, sin talang att utan verk-
ligt omdöme och sakkännedom prata om allt och göra
väsen af sina egna förflugna idéer till mensklighetens
lyckliggörande hade han ganska god utsigt att vid det
blifvande riksmötet få uppträda såsom representant
för sin ort.
Herr Niklas Janzén, med i grunden samina mål,
hade valt en annan väg.
Han var son af en gästgifvare med himmelsblå
näsa, pösig mage och ärelysten själ, som ville, att hans
son skulle blifva prest och derför skickade honom till
akademien. Den unge herr Janzén lyckades emellertid
endast att. blifva hvad man på studentspråket kallar
^n "bräcka", h vars råa sätt och dåliga vanor röjdes i
alla hans handlingar.
Med ett inskränkt förstånd förenade han en sär-
deles stor fyndighet att göra ficklån, som han sedan
aldrig kunde påminna sig, narra sin uppassarepojke på
några öre, slita ut sina kamraters stöflar och genom
listigt fördelade matportioner tillfredsställa sin glupsk-
het, utan att anses skyldig att betala derefter, men
lyckades deremot icke i sina upprepade försök att ens
taga "dimmen" och lemnade Upsala förbittrad öfver en
otur, som han alls icke ansåg sig hafva förtjent.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/6/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free