- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjette delen. Moderna typer. /
220

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

220

MODERNA TYPER.

sorgsen, som det tycktes, derifrån åt samma håll, hvar-
ifrån hon kommit.
Ingen af de båda qvinnorna hade emellertid märkt,
att en ung karl, som gått förbi på andra sidan af gatan,
observerat dem, åhört det korta samtalet och med en
min af deltagande iakttagit fru Planks melankoliska
resignation, och hennes filosofiska utgjutelser vid kläd-
mäklerskans svar på hennes frågor.
Den unge mannen var filosofie doktor Harder Hil-
ding, fordom lärare i fru Elfenbens pension. Han på-
skyndade nu sina steg, upphann den vresiga fru Lund-
holm och sade, i det han artigt lyfte på hatten:
"Förlåt min fru; er bod är redan stängd, men jag
hörde, att ni har en pulpet att sälja, och jag behöf-
ver just en sådan."
Fru Lundholm kastade på honom en surmulen
blick, misstänkande att hafva råkat ut för någon af
dessa unga galenpannor, som, nödsakade att stanna i
staden under sommaren, stundom icke hitta på något
bättre att roa sig med, än att drifva spektakel med
allt och alla, ty det föreföll henne myckel otroligt,
ett en ung herre, af doktorns utseende och sätt, verk-
ligen vore spekulant på hennes tarniga effekter.
Hans ärliga och milda ögon, i hvilka icke den
^minsta skämtsamhet röjdes, förjagade emellertid denna
tanke, och hon svarade temligen höfligt.
"Ahja, visst har jag en gammal brunmålad byrå,
men jag tror icke, att den kan passa herrn."
"Den är då mycket ful?"
"Ja, nog är den simpel och illa, medfaren; men
den är stark och kunde kanske målas om och kittas
i maskhålen och bli bra för skolpojkar, eller en handt-
verkare, eller så," återtog frun, som genom sina egna
ord kände en skymt af hopp vakna, att möjligen bli
af med den omnämda pjesen.
"Jag hör, att den skulle passa mig mycket bra,"
inföll Hilding småleende. "Tillåt, att jag lemnar er
ett par riksdaler på förhand, jemte min adress, så-kunna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/6/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free