Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEN GAMLA PULPETEN. 223 ,
och nu, lifv^-d af vin och den väntade framgången i
sina högt svafvande planer, tackade för skålen och höll
ett tal oin "Frihetens sol och upplysningens strålar,
om framtid, forntid och folkrätt, om grundskatter, sten-
kol och indelning och nästan om "himmel och jord med
allt hvad deruti är;" och slutade ändtligen med denna
bombastiska strof:
"Ja, mina herrar! Framåt är dagens lösen, vi
kunna icke vänta, ty tid är penningar och penningar är
allt. Se der i sju ord hela vår tids sublima vishet, en
vishet som jagar oss fram med halsbrytande fart och
som lärt oss konsten att förlänga lifvet, i det den låter
oss vinna i värde hvad vi förlora i år. Vi hafva lyc-
kats att af vår lefnads behof och njutningar bilda ett
slags Liebigsextrakt, hvaraf några droppar skulle varit
nog att sätta smak på femtio af våra tarfliga förfäders
vattsopplika lefnad..."
Hela hans auditorium var händfördt af detta ly-
sande tal, och det lilla landsortsblad, som lördagen der-
efter återgaf detsamma, försäkrade, att det låg "gruset
af en hel verld deri".
Finnes det väl också ett ögonblick i det mensk-
liga lifvet, då man är mer öfverseende, godtrogen och
vänsäll än i det lyckliga stadiet af en god middag, då
deserten kringbjudes. Åtta eller tio rätter mat och
lika många sorter vin åstadkomma underverk.
Ändtligen reste man sig upp. Stolarne skrapade
emot golfvet, prat och skratt sorlade i de granna rum-
men, betjeningen kringbar kaffet, och halfhöga spådo-
mar om den treflige värdens kommande storverk, hans
parlamentariska talang och hans hemliga planer, att i
spetsen för ett parti störta ministeren och skapa en
annan, hördes der och hvar bland de lifvade gästerna,
och smekte den ärelystne löjtnantens öron. Han tvif-
lade säkert icke i detta ögonblick, att just han och
ingen annan var värdig och vuxen kallet, att styra
landets öde, som var en småsak, och sitt eget, hvilket
var hufvudsaken, till all den framgång och lycka hans
fantasi målade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
