Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
MODERNA TYPER.
.i*
Emellertid hade frun i huset, den, unga värdin-
nan, som helt tyst bland alla dessa hefrar represen-
terat vid middagsbordet, försvunnit och lemnat sin
man att ensam underhålla deras gäster.
Der inne i sin sängkammare sitter nu den lilla
glada Rosa, som gubben Mac-Allans förmögenhet gjort
till fru Räfklo. Hon är nu tjugoett år och har för-
lorat mycket af den okonstlade liflighet och glädtighet,
som utmärkte fru Elfenbens pensionär.
I detta Ögonblick har hennes lilla runda ansigte
till och med ett djupt begrundande och mycket bekym-
radt utseende. Hon stiger upp och sätter sig ned igen,
som det tyckes, helt orolig och villrådig, och just i
detsamma öppnas en dörr, och hennes kammarpiga in-
träder och säger något brådskande:
"Hennes nåd har visst glömt, att mamsell Marie
väntar... det är sent och hon har så långt hem . ..
stackare, hon är visst angelägen att få sina pengar,
för hennes mor är sjuk och. . ."
"Ja, jag kommer strax ... jag hade verkligen glömt
henne," sade Rosa rodnande öfver den undflygt hon
begagnade, och vände sig till en elegant chiffonnier i
ett hörn i rummet.
"Kanhända, att hennes nåd icke vill gå ut och
att jag kan betala henne," återtog flickan och när-
made sig.
"Nej, jag kommer sjelf,. . . jag vill tala vid henne."
Kammarpigan gick, och Rosa stod orörlig i ett
par sekunder; slutligen öppnade hon sängkammardör-
ren, gick igenom ett par rum och närmade sig sin man,
med tydlig obeslutsamhet och en mycket generad min.
Löjtnanten stod just färdig att sätta sig vid ett
spelbord, då Rosa lade sin ’hand på hans arm och
hviskade några ord med mycket låg och ödmjuk röst,
utan att han tycktes höra henne.
Efter ännu några minuter upprepade hon sin
hviskning, och slutligen, vändande sig om och följande
sin hustru till ett fönster, sade Räfklo snäsigt:
"M, hvad är det du vill, min vän?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
