- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjette delen. Moderna typer. /
225

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PEN GAMLA PULPETEN. 225
Eosa uttalade helt sakta och ängsligt några ord,
och hennes man återtog med rynkade ögonbryn:
"Jag behöfver då egentligen aldrig fråga, ty pengar,
pengar det är den eviga visan... Kan du då aldrig
lära dig, att välja ett lämpligt tillfälle för att fram-
komma med dina pretentioner."
"Lämpligt tillfälle," återtog Rosa med tårar i ögo-
nen. "Ack min Gud, det är omöjligt att finna ett
sådant..."
"Tycker du, att det nu är passande, midt ibland
alla dessa främmande menniskor?"
"Nej, men jag hade lofvat henne betalning redan
långt förut och..."
"Nå, hvarför är du nog slarfvig att glömma det?"
"Det var icke slarf..."
"Hvad var det då?"
"Brist på penningar, liksom nu ... Hon väntar
derute och .. ."
"Det kan jag icke hjelpa; hon får komma hit
med en räkning som skall granskas. Jag är säker, att
du betalar utan att se på den en gång .. . Man märker
väl, att du aldrig haft någon vana att hand tera pengar;
de fly ur dina händer som torra löf för vinden, och
du tror förmodligen, att jag har en guldgrufva," sade
Eäfklo häftigt, vände sig bort och gick emot ett -par
herrar, som tilltalade honom.
Eosa stod q var ett Ögonblick, i hopp att han skulle
återkomma; tårarna i hennes »ögon voro nära att rulla
utför de glödande kinderna, hon bet sig i läppen för
att återhålla dem och såg sig omkring, rädd att någon
hade observerat hennes förödmjukelse, under det hennes
man i detsamma tog plats vid spelbordet, der han
kanske under aftonens lopp skulle förlora tio gånger
den summa, som hon med så mycken ödmjukhet begärt.
Den stackars Eosa hade delat rika flickors ganska
vanliga lott, den att sjelfva icke kunna disponera ett
Öre af den förmögenhet, som egentligen tillhör dem,
och stälda under en enfaldig eller föga grannlaga mans
formynderskap få som en nåd, med många förmaningar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/6/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free