Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
MOBEBNA TYPEK.
och sällsamma blixtar tyckas kunna förbränna det
föremål de träffa, och de irra nu oupphörligt ifrån
Hermina till Hilding med ett så intensivt uttryck a-f
triumf och glädje, att ingen, som observerat dessa blic-
kar, skulle hafva misstagit sig om deras betydelse.
. Det är Janzén, som, berusad af framgången i sina
planer, kommit att gömd och på afstånd betrakta sin
anländande brud, ty han vill icke här bland alla dessa
menniskor första gången framställa sig som hennes
blifvande make.
Okunnig om både den enes och andres af hennes
gamla bekantas närvaro, vänder Hermina sig om, lik-
som hon sökte någen, och då hennes ögon dervid möta
doktorns, färgar en hastig rodnad hennes kinder, men
hon vänder sig genast bort utan att helsa, och försvin-
ner innanför dörren till väntsalen, förvirrad som det
tyckes of ver den oförmodade åsynen af sin forne lärare,
hvilken å sin sida icke kan beherrska sin lifliga rörelse.
Janzéns ansigte har vid Herminas rodnad blifvit
askgrått, och det vilda hat, h varmed han betraktar
Hilding, tyckes fordra en annan förklaringsgrund än
en flygtig och tillfällig känsla af svartsjuka.
"Jag tror du kände den der vackra flickan ?"
sade Borg, hvilken förundrad iakttagit färgskiftningen
på sin väns kind.
"Det var en af mina forna elever, Hermina Win-
ther," svarade Harder, på hvars ansigte ett visst drag
af harm efterträdt den första rörelsen.
^Ah/^var det hon! Du har icke glömt henne, ser
jag. Hon är också förb. söt. Hade hon* icke fått en
plats som guvernant någonstans i Vestergöthland? Du
berättade mig det för någon tid sedan, tror jag?"
"Jo," sade Harder, och satte sig ned på bänken,
som han nyss lenmat.
"Du är minsann att afundas; hon rodnade ju, när
hon fick se dig, som om du icke haft ett klädesplagg
på din kropp."
"Hvad pratar du för dumheter..."
’/Det kunde man väl se, att hon ännu har dig i
minnet."
31
J
å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
