Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GA.MLA PULPETEN. " 247
i
"Du går för långt, Harder^ i ditt ensidiga svärmeri.
Vill du då kanhända, att menniskobarnen, likt biéns
puppor, skola uppfostras i celler?" inföll Borg skrattande.
"Jag vill, att barnens sinnen och omdömen skola
vara mera stadgade, innan de underkastas den våd-
liga konflikten med en massa kamrater, der de lata,
dåliga, okynniga och bullersamma alltid blifva de
styrande, liksom skrikhalsarne och skojarne i verlden
blifva de, söm höras, göra väsen af sig och knuffa sig
fram. Jag vill, att de i stället för att blifva apor,
skulle lära sig sjelfständighet; vi skulle då icke se
dessa bedröfliga företeelser af ^politiska, kommerciella,
litterära och till och med religiösa stackare, som under
hela sitt lif laborera med det misslyckade vingleriet,
att sammanjemka fäderneslandets och samvetets fordrin-
gar med den itensiva egennyttans, och slingra sig fram
mellan rättskänslans och den hälft förglömda hederns bud
och feghetens och fåfängans sträfvan; jag vill, att barnen
skulle blifva män med hållning och kraft, i stället för
mer eller mindre mjuka och fiffiga lycksökare, eller i
bästa fall passiva och likgiltiga åskådare."
"Håll då upp, Harder, du jagar mig på flykten
med dina entusiastiska foreläsningar, och din besynner-
liga uppfattning." < x
"Du har kanske rätt. .Förlåt mig. Det är de
bittra hågkomsterna af mitt eget skollif, som förledde
mig härtill; nåväl, jag vill blott berätta dig, att jag,
lockad af detta infernaliska härmningsbegär, hade till-
sammans med några andra pojkar, för att roa mig åt
den stackars Janzéns naturliga rädsla och feghet, som
vi kallade det, - okunniga om huru modet nästan
uteslutande betingas af musklerna .*.- hissat upp honom
i skolsalen till ett högt skåp i hvars kant han hakade
sig fast, skrikande af alla krafter, att han icke kunde
hålla sig qyar."
"Det var just deri nöjet bestod; en af oss skulle
hafva, på vinst och förlust, hoppat ned, och derfora
stället att hjelpa honom, hvilket i sjelfva verket var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
