- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjette delen. Moderna typer. /
253

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN ÖAMBA PULPETEN.
"JLhnej, jag tror icke det. Bernhard har fått ett
slags besynnerlig ärelystnad, en fix idé, och allt hans
görande och låtande har for närvarande afseende derpå."
’.Och hvari hestår då den?"
1 ’Han har blifvit riksdagsman ser du, och han
påstår, att detta skall icke endast förändra hans egen,
utan hela Sveriges framtid. Han har redan myckeri
popularitet och vill ändtligen skaffa sig tillräcklig poli-
tisk betydelse, för att komma i spetsen för ett parti,
som skall uträtta några storverk, hvarom jag egentli-
gen är okunnig och som sanningen att säga icke myc-
ket intressera mig," tillade Rosa skrattande och i
skämtsam ton.
"Han har förmodligen några goda fosterländska
planer?"
"Åhnej, det tror jag just icke är hufvudsaken;
åtminstone har han ingen särdeles vänskap för bönderna,
h vilka egentligen valt honom, ty de äro så krångliga
att hafva någon gemenskap med."
"Men huru kan du veta det?"
"Bernhard säger så, och då måste jag väl tro,
att han har rätt."
"Det är emellertid deras intressen han skall för-
svara, efter som du säger att..."
"Ja, jag förmodar det. Bernhard intresserar sig
egentligen lika litet för dem, som för någon annan,
men de der bastanta gubbarna äro så stadiga att klifva
på, då man aspirerar en taburett, förstår du," återtog
Rosa, helt oskyldigt och med fullkomlig bonhorami.
"Nej, jag förstår verkligen icke det der; jag trodde,
att man höll riksdagar, och blef ledamot af kamrarne
för landets väl."
"Ja, det förstås. Åh, du skulle höra sådana vackra
tal Bernhard kan hålla. Jag blir nästan rörd, då han
deklamerar dem i förväg. Jag tycker mycket om ståt-
liga och välljudande fraser, och det göra bondgubbarne
nere i landsorten också, ehuru de icke mycket förstå
deraf. De äro emellertid som istadiga hästar, efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/6/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free