- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjette delen. Moderna typer. /
256

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

256 MODERNA TYPER.

"Men, Hermma, detta är ju förfärligt... Derhän
har det då kommit; ditt svärmeri har öfretrått. 4H
fanatism," sade Rosa med förskräckelse.

"Tyst, tyst, min vän, dina ord såra och smärta
mig..."

"Huru olika förestälde jag mig icke din lott, Her-
mina ... Har du då glömt forna tider och alla som
älska dig?"

"Ingen har älskat mig, Rosa, mer än du; jag gör
intet offer, ingen försakelse."

"Kanhända; men du krossar ett hjerta, hvars
besittning borde hafva utgjort din lycka."

"Du misstager dig; jag står ensam i verlden, ooli
om jag en gång ansåg mig bedragen i min tillit och
mina forhoppningar på framtiden, så tackar jag au
öud, att han fört mig på den väg, hvars mål är lika
högt öfver det, hvarom jag då drömde, som himlen ät
Öfver jorden... Earväl Rosa, min älskade syster; der
Ber jag att man ändtligen kommer för att hemta mig.
Fttrväl!"

Hermina steg ned ur vagnen, och den häpna odi
bedröfvade Rosa sträckte förgäfves gråtande sina armar
efter henne.

Då vi äro unga, tro vi vanligen, att alla våra
känslor cch iakttagelser äro helt och hållet exceptio-
nella, att aldrig någon före oss erfarit någonting så
märkvärdigt och kommit till så sällsamma resultat
som vi, men efter några år finna vi, att menskligheteo
ständigt trampat samma väg, att hvad den kände för
tusen år sedan, det känner den ungefär ännu i dag,
och att vår egen intressanta person helt beskedligt
tager del i samma långa gåsmarsch, som börjats, Gud
>vét när, och räcker till verldens slut.
Vi blifva i förstone förvånade och harmas nästan
Ufvér denna upptäckt, men sluta med att le åt våt
inbilskhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/6/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free