Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’*.’.
258
MODERNA TYPER.
Hennes mod sy ek henne vid Janzéns åsyn,
kastad i en chaotisk villervalla af stridiga känslor
den stackars ångestfulla bruden, att vigseln måtte
skjutas ännu några dagar, tills hon hunnit lugna sit|J
sinne och komma i en värdigare själsförfattning.
Lyckligtvis medgåfvo omständigheterna detta uppj5
skof, ty missionärens resa var icke till tiden fullkomligt ?|
bestämd.
Janzén, hvars ovanliga föreställningskonst lät
andra sväfva i okunnighet om hans verkliga känslor, <
kunde likväl inför föremålet derför icke fullkomligt dölja
dem, och hans första blick lät henne ana hela sannin-
gen och ökade hennes förskräckelse.
’ i ^
Derfne man var emellertid egentligen redan hennes
make, ty lysningen var försiggången, och det var ea
eftergift, att bifalla hennes bön om en veckas fullkomlig
ensamhet i den "adliga enkaiis", fru Trafvenfåles, pen*
sion för unga damer, som hennes saktmodiga fästman
anvisat henne.
Hermina var långt ifrån att ana det hastiga ärran-
gement, som, i stället att aflägsna henne ifrån hennes
fruktade brudgum, flyttat henne tätt bredvid honom.
Denne hade emellertid icke väntat sig något lyck- vi
ligare resultat af deras första möte, och drog sig tyst och $
vördnadsfullt undan, för att låta Herminas pligtkänsla
och hänförelse verka, och med fullt uppsåt att under
hemlig bevakning lemna henne alldeles ostörd.
Redan den första qyällen, efter hennes inflyttning 4
stod han emellertid utanför dörren, der hans städerska,
bodde, och knackade på för att af henne få någon
hjelp i den toilett, han ämnade göra för en visit hos
sin värdinna, i hopp att åtminstone få se sin sköna
fästmö.
Då ingen öppnade lutade han sig ned emot nyckel-
hålet för att lyssna, och när han endast hörde ett
sakta jämrande innanför, mumlade han halfhögt: "Det
finns ingen hemma utom barnen, kan jag förstå," och
aflägsnade sig åter öfver den mörka vinden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
