Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GAMLA PULPETEN.
och satte sig ned på sängkanten, under det madamen, som
i öfverraskningen . släppt kaffepannan, tyst lutade sig
of ver det döda barnet och nu, vid upptäckten, ;att Jo-
hanna hade rätt, utbröt i en häftig och tjutande gråt,
i det hon sjönk ned på en stol och vaggande med krop-
pen af och an slog sig för bröstet och uppstämde en
klagolåt, som växte i styrka och disharmoni för hvar
minut.
En qvarts timme derefter hade hon emellertid
tröstat sig så mycket, att det nu i hennes tycke dub-
belt behöfliga kaffet kunde kokas och förtäras och att
hennes tunga kunde i oafbruten och förvirrad följd,
till tröst och uppbyggelse, upprepa alla de förvända,
missuppfattade och missbrukade bibelord och verser,
hvarmed hennes minne var fullproppadt.
Under bevittnandet af hela denna scen, och vid
åsynen af denna mor vid sitt barns dödsbädd skulle
troligen h vilken skarpsinnighet och menniskokännedom
som helst stannat -villrådig.
Hvad var godt eller dåligt, sannt eller falskt i
denna själ, der till och med moderskärlekens låga lik-
nade ett tvetydigt irrsken, genombrytande dess töcken
endast på ett förvirradt, flämtande och afbrutet sätt,
och der den religiösa känslan saknade all upphöjdhet,
all verklig sanning * och all moral, och inskränkte sig till
ett sällsamt ordsvammel, på hvars undergörande ver-
kan hon trodde med fullt ut lika mycken grof okun-
nighet och enfald, som den bajerska bonden tror på
S:t Nepomuks heliggörande tånagel.
Bedja och arbeta, se der tvenne ord, som inne-
fatta hela lifvet, dess bröd och vin; båda hafva ofta
blifvit missförstådda och . förvrängda, ty arbetet har
blifvit ett vanvettigt jägtande, för att genom hvad medel
som helst kunna tillfredsställa en fåfänga och ett njut-
ningsbegär utan gräns, och bönen har blifvit en blind
och monoton dyrkan af ordet, utan att man fattat desa
verkliga mening; de mest framstående af våra moderna
typer äro lycksökare och "läsare", i detta ordets egenfr-
Claude Gerard. VI. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
